Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Tf 2
HOLGER WICHMAN
5 augusti, hade samtliga närvarande biskopar avgivit en öppen
förklaring, huru de svenska biskopsvalen plägat ske: de hade
av ålder varit fria, och först efter valet hade den valde själv
eller hans ombud därom underrättat konungen och begärt hans
bifall.1
I tvisten om Uppsala ärkestift hade biskoparna som naturligt
är tagit domkapitlets och Olof Larssons parti och därigenom allt
mer och mer måst taga ställning mot kung Erik för att nu stå
i klar opposition mot honom. Biskop Thomas hade följt de
övriga biskoparna och från 1432 allt mer framstått icke blott
som den kungatrogne rådsherren utan som språkrör för vad
rådet och biskoparna tänkte och yrkade. Uppmaningen till Olof
Larsson om försiktighet visar dock, hur främmande man stod
för en öppen brytning med konungen. Man har alltjämt hoppats
på försoning med honom. Härtill bidrog nog, att stormännen
ej voro eniga i sitt ställningstagande till frågan. Några
uppsvenska rådsherrar, Gotschalk Bengtsson (Ulf) på Nynäs, Nils
Eringislasson (Natt och Dag på längden), lagman i
Södermanland, Nils Jönsson (Oxenstjerna) på Djursholm samt dennes bror
Bengt Jönsson på Salsta, togo mycket tidigt öppet parti för
Olof vid de vittnesförhör, som å dennes vägnar den 18 oktober
1432 anställdes med några riksråd och ädlingar angående
biskopsvalens frihet o. a.2, riddaren Anund Sture och Karl Ormsson
bevittnade biskoparnas protestbrev i Vadstena av den 4 augusti3,
och riddaren Knut Uddsson (Vinstorpaätt) och Hans Kröpelin
berättelsen om biskop Arnolds inträngande i Uppsala.4 Andra
åter gå tydligen hela tiden kung Eriks ärenden. När efter
Arnolds död Eriks nye ärkebiskopskandidat, prosten Torlav från
Bergen, våren 1434 enligt konungens vilja kommer till Uppsala
för att övertaga stiftets förvaltning, åtföljes han av Bengt
Stensson och östgötalagmannen Olof Ragvaldsson, »Nuncij jllustrissimi
principis domini Erici, Sweciæ, Daciæ et Norwegiæ regis.»5
1 Akter n. 38.
2 Akter n. 20. Jfr även Christoferus Laurentii råd till ärkebiskop Olof
att söka hjälp hos Jönssönerna (Akter s. 127, K. B. Westman, a. a., s. 57).
3 Akter n. 36.
4 Akter n. 47. Kumlien, Karl Knutssons politiska verksamhet 1434—
1448, Sthlm 1933, s. 28 f.
5 Akter n. 61.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
