Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Tf 2 HOLGER WICHMAN
politiska och ekonomiska inflytande utan ställde upproret i rådets
tjänst och erkände dess myndighet.
Så blev det svenska rådet nominellt ledare för resningen
mot kung Erik. Dock pendlade stämningen inom dess leder
under hela hösten mellan hopp och fruktan för det vådliga steget.
Man insåg säkert klart, vad man vunnit. Rådet, som under
unionen allt mer och mer tvingats i bakgrunden, fick nu ål er
inflytande, svenskar erhöllo åter borgar och län, utsikt öppnades
till fred med Hansan och handelns återuppblomstring,
ärkebiskopsfrågan löstes efter kyrkans önskan. Under intrycket av
Engelbrekts fortsatta segrar utfärdade rådet från Stockholm, där
deltagare i Vadstenamötet, bland dem biskop Thomas,
sammanträffade med andra rådsherrar, brev till norska riksrådet, till de
tyska hansestäderna och till högmästaren för Tyska orden. I
dessa anklagades konungen för edsbrott och anstiftande av allt
ont under den gångna tidén.1 Till biskop Thomas adresserar
Engelbrekt ett brev med underrättelser om sina framgångar.
Att han skriver till Thomas bevisar väl endast, att han antog,
att denne var den förnämste rådsherren i Stockholm2, men tyder
även på att Thomas nu var vunnen för honom.3 Kanske har
biskopen, som haft den otacksamma uppgiften att gång på gång
föra rådets talan inför den obeslutsamme och envise konungen,
haft lätt att ryckas med av Engelbrekts beslutsamma uppträdande.
Men snart kommo rykten om konungens rustningar i
Danmark och härjningar i Kalmarsund. I det nyss citerade brevet
till Nicolaus Ragvaldi i Basel gav biskop Knut i Linköping
uttryck åt den största oro för läget.4 I början av oktober skrevo
han och riddarna Nils Eringislasson och Bo Stensson å riksrådets
vägnar till ordensmästaren i Preussen för att anhålla om hjälp
mot kung Erik.5 Engelbrekt skyndade norrut för att möta
konungen, uppbådade allmogen och lägrade sig utanför Stockholm.6
De följande förhandlingarna i Stockholm med kung Erik äro
1 DN V, n. 647. HR II: 1 11. 389, 390. FMU III, n. 2112.
2 Observera att Engelbrekt anser sig böra meddela, att biskop Knut
erhållit Stegeborg.
3 HSH VIII, s. 3. (10 sept. 1434.)
4 Aktej■ s. 133.
5 BSH 2, n. 104.
6 Karlskrönikan v. 1535 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
