Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Tf 2
HOLGER WICHMAN
och folkets inflytande i Sveriges styrelse. Denna fråga hängde
intimt samman med konungens maktresurser och hur de övriga
Ostersjöstaterna ställde sig. Därför hade både svenskarna och
kung Erik från början sökt anknytning till Hansan och Tyska
orden. Förhandlingarna mellan kung Erik och de vendiska
hansestäderna hade misslyckats i juli 1434, svenskarna sökte
deras understöd i breven av den 12 september, och konung
Erik återupptog förhandlingar med städerna i november och
december. De visade sig nu villiga till fred, och ett preliminärt
förlikningsfördrag uppsattes. På konungens uppmaning sände
ordensmästaren en riddare till Sverige för att medla. Genom
Hans Kröpelins medverkan kom ett möte till stånd i Sigtuna
omedelbart efter Arbogariksdagen mellan rådet med Engelbrekt
i spetsen och ordensriddaren. Dennes Eriksvänlighet och
uttalanden om stämningen i Balticum måste i hög grad ha verkat
deprimerande på svenskarnas tillförsikt, och en medlande riktning
inom rådet fick överhand. Efter att ha preciserat svenskarnas
klagomål mot kungen antog man Hans Kröpelins och
preussarens erbjudande att underhandla med konungen. Till sina
lejde-män utvalde de själva Karl Knutsson och Otto Ulfsson, varefter
de anträdde färden till Danmark. Till Vadstena synas de ha fått
sällskap med bl. a. biskop Thomas, som tillsammans med dem
beseglade ett brev i nämnda stad.1
Vi kunna av det tillgängliga materialet ej urskilja biskoparnas
och speciellt biskop Thomas ställningstagande under dessa
förhandlingar. Av visst intresse är dock att den danske biskop
Olof i Västerås nu tydligen tillhör kung Eriks råd. Dock måste
den genomförda pacifieringen av Sverige ha hälsats med glädje
av kyrkan, vars hela existens ytterst berodde på fred.
Och kyrkan kunde vid denna tid inregistrera ännu en vinst,
nämligen ärkebiskop Olofs äntliga besittningstagande av
ärke-biskopsdömet. Eriks sista kandidat prosten Torlav från Bergen
hade i maj 1434 på konungens befallning övertagit ärkestiftet.
Elngelbrektsresningens utbrott kort därefter gjorde hans dagar
räknade. Han sopades bort från arenan samtidigt som de danska
1 RA or. perg. 1435. Lönnroth, a. a., s. 145 ff.; schück, a. a.,
s. 165; Kumlien, a. a., s. 33 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
