Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Ruben Josefson, Andreas Knös’ teologiska åskådning (Teol. d:r Gösta Nelson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
i uppläggningen av den kritiska aspekten på en av kontroverserna
mellan Knös och Johan Möller (s. 244 ff.). Den senare framställes
som representant för den ortodoxa ståndpunkten i motsats till Knös,
som representerar den pietistiska. Så till vida är ju detta riktigt,
att Möller i rättfärdiggörelseaspekten klart företräder den ortodoxa
inställningen. Men det kan diskuteras, om det går att så isolera
denna. Redan på följande sida (s. 245) konstaterar förf. själv, att
Möller i fråga om en så central punkt som trosbegreppet är pietist.
Han företräder nämligen poängterat den s. k. längtanstron. Lägger
man nu härtill den kyrkohistoriska notisen, att Möller i sitt
huvudarbete Afhandling om et rätt predikosätt (s. 289) icke rekommenderar
någon enda av de ortodoxa dogmatici utan idel pietister, så framgår
därav ytterligare frågeställningens irrelevans. Det påpekade inverkar
emellertid icke i stort på avhandlingens primära uppgift, teckningen
av Knös’ åskådning. Denna är gjord med stor metodisk skicklighet
och skärpa. Och dock står det klart för den, som närmare tagit
kännedom om Knös’ skrifter, att uppgiften att fixera den eklektiske
skaradomprostens åskådning ingalunda är av lättaste slaget. Så
mycket mer imponeras man af Josefsons suveräna och bindande
framställning.
En av orsakerna till att Knös’ åskådning är mer än vanligt svår
att exakt fixera, är att söka i arten av hans produktion. Denna är
alltid tendensinfluerad och den lidelsefullt polemiska inställningen,
oftast i försvarssyfte, camouflerar icke sällan tendensen. Här vinner
nu Josefson en säker aspekt för fixeringen av Knös’ innersta mening
genom att observera denne, då han icke tror sig angripen eller
påpassad. Ut ifrån de så vunna resultaten fastslår Josefson sedan
valören av de uttalanden, som göras i kontroversskrifterna. Förf:s
metodiska framgångssätt i detta avseende är mycket förnämligt och
han avvinner också materialet mycket fruktbara synpunkter. Det
visar sig också, att det resultat, som han på denna väg kommer
till, i sak sammanfaller med det, som Hilding Pleijel på annat
ställe framlagt (Svenska kyrkans historia, del V, s. 612, 615).
Betydelsen och värdesättningen av Josefsons arbete ur rent
systematisk synpunkt faller helt utom ramen för denna anmälan.
När vi ändå tangerat sådana partier, som närmast höra hemma i
denna ämnessfär, har det skett, emedan de ha sitt stora intresse
för det kyrkohistoriska specialgebitet. Förf. tar också mycken
hänsyn till direkt kyrkohistoriska problemställningar. På detta
gemensamma intresseområde ligga också flera av de resultat, som framgå
av undersökningen. Det torde icke vara just så ofta, som ett
systematiskt arbete lämnar kyrkohistorikern så många nya arbetsuppgifter
som Josefsons gör. Här kan förf. t. ex. framlägga en så pass
remarkabel nyupptäckt som att den swedenborgska termen treenhet
(triunitas) föreligger redan hos den wtirttembergske teologen Weiss-
20 — 36293. Kyrkoliist. Årsskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
