Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Bengt Sundkler, Svenska Missionssällskapet 1835—1876 (Professor Knut B. Westman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
»Vi blott nämna, utan att anse mödan värdt vederlägga den
förblandning, man velat åstadkomma, af nitälskan för Missionsverket
— således för Christendomen i sin universalitet, med de brutna
delarna Pietism och Methodism. Smädelsen åsyftar ett Högre Namn;
men det är tröstrikt. Salige ären I, när menniskorna försmäda och
förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för min skull,
säger Jesus i Matth. 5:11. Mera störande är Zelotypien — och
den är myndig — som påstår, att inga andra Missioner än de
Lutherska få understödjas. I förväg anmärkes, att Svenska
Missions-Sällskapet, i sina av Konungen gillade Stadgar, åtagit sig att vara
öfverbringare af gåfvor till utländska Missions-Sällskap, och således
måste fullgöra hvilket sådant uppdrag det får. I sjelfva saken
hemställe vi — likväl med en Apostel: »Hvad äret då? Att ju Christus
förkunnad varder, i hvad måtto det ske kan, antingen af tillfälle, eller
sannskylleliga; deraf fröjdar jag mig och jemväl fröjda vill», Phil. 1:18.
Åtminstone tillåta vi vår glädje sträcka sig ut till Protestantiska
Missioner, ehuru företrädesvis till de Lutherska. Hittills hafva
Missionärerna, ehuru af olika Protestantiska bekännelser, nog enigt verkat
för det stora gemensamma föremålet. Det var de protestantiska
Påfvarna, Puseyiterna, förbehållet att äfven i Englands hedniska
länder, såsom i moderlandet, göra villervalla, då de hindra hvar och
en, som icke af Biskop är ordinerad, att vara Missionär. Hedning
eller Högkyrkman; det tredje får ej gifvas, enligt deras — föga
christliga tanke. Mutato nomine de te fabula narratur.»
A andra sidan betonas med eftertryck kyrkans missionsplikt och
att S. M. S. arbetar på kyrkans vägnar. Så i Cleri Comitialis
Circu-lär 1841, där det heter (s. 8 f.): »Den synliga kyrkan har
visserligen ingen närmare pligt än att inom sitt eget område befästa och
utvidga Christi osynliga Rike, och öfverallt inom Christenheten finnes
arbete nog för den, som åt Christi tjenst vill egna sin verksamhet.
Men kyrkan har ock en helig förbindelse till alla dem, som utantill
äro och ännu icke smakat hafva det goda Guds ord, . . . Kyrkan,
som fått sig anbefalld Ordets predikan, åligger således att äfven i
detta afseende vara den snälla skaffare, genom hvilken Herren
fullbordar sina nåderika afsigter.» Så nämnes S. M. S. och dess
verksamhet, och det heter: »Då Sällskapet dermed fullgjort en
skyldighet, som egentligen ålegat vår Församling i dess helhet, och
sålunda i visst afseende kan anses hafva handlat å hela den Svenska
Församlingens vägnar, så» — lämnas vidare detaljer 0111 arbetet,
och prästerskapet uppmanas »att sjelfve behjerta och till välvilligt
understöd inom sina församlingar anmäla denna kyrkans och
mensklighetens angelägenhet».
I följande cirkulär av samma slag från Wingårds tid noteras
verksamhetens fortgång: Hamberg sänd till Basel (1845), Hamberg
i Kina, Lundasällskapet (1848), Fästs död m. m. (1851).
Prästerskapet i dess helhet skall fostras till missionsintresse. Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
