Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gustaf Lindberg, Kyrkans Heliga År (Teol. lic. Gunnar Brandt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
av en gammal germansk tredelning av året. Festum terre skulle då
varit beteckning för gamla årsfester och sedan överförts på andra
dagar, varvid två festum-terre-begrepp skulle föreligga, ett
ursprungligt och ett härlett, och förklaring också givas, varför uttrycket
förekommer blott hos oss.
Vid behandlingen av det svenska kyrkoåret efter reformationen
ges i en längre inledning en teckning av Luthers och den tyska
reformationens ställning till kyrkoåret, varigenom den nödvändiga
bakgrunden erhålles för förståelsen av förhållandena i Sverige,
sådana de skildras i ett följande kapitel om Olaus Petris och de
andra svenska reformatorernas arbete på hithörande område. Här
påpekas, hurusom redan Nya Testaments-översättningen 1526 i sin
förteckning över evangelieperikoper för sön- och helgdagar företer
ett i viss mån reducerat kyrkoår. Och från kyrkoårets senare
historia i Sverige, sådan man kan följa den i författarens framställning
alltifrån Örebromötet 1529 över KO 1571, Nova Ordinantia 1575,
1600-talets almanackor, manualer och lagförslag, 1700- och
1800-talens förordningar o. s. v., blir väl intrycket av reduktioner
starkast, beträffande såväl festdagarnas antal som ceremonier och
sedvänjor o. d. Men samtidigt skymmes blicken ingalunda för, huru
kyrkoåret fortlever i fromhetsliv och gudstjänstbruk, huru det
framträder även i ett mer eller mindre stympat kalendarium. Ett
särskilt instämmande skänker man gärna författarens kritik av den
riksdagsmotion, som 1901 kom att ödelägga den gamla almanackans
vördnadsvärda traditioner på en väsentlig punkt; genom bristande
pietet och väl också grov okunnighet kom ju då en profan
namnsdagslängd att ersätta den gamla kristna kalendern.
Men författaren har också ett intressant kapitel om nyskapelser
i det svenska evangeliska gudstjänståret; här behandlas böndagarnas
uppkomst och differentiering, böndagsplakatens återspegling av vårt
lands skiftande öden under krig och nöddagar, under tider av fred
och ljus framtidstro. Vidare komma till behandling 1860 års nya
predikotexter och diskussionen kring dem lika väl som arbetet på
gestaltandet av kyrkoårets avslutning. En inblick skänkes också i
de förnyelsetendenser, som de sista årens utveckling låter skönja.
Ytterligare ges i en avdelning en framställning av de reformförsök,
gom gjorts tör kyrkoårets principiella omgestaltning, alltifrån
härnösandslektorn Pehr Auréns fantastiska förslag att förlägga juldagen
till bärgningstiden om hösten och i enlighet därmed omgestalta hela
året och till Emanuel Linderholms i inånga avseenden förträffliga
men tyvärr alltför litet beaktade evangeliebok.
Författaren underlåter slutligen icke heller att i ett kapitel,
betitlat Önskemål, deklarera sin egen ståndpunkt. Vägande
synpunkter framläggas såväl beträffande en eventuell omredigering av
kyrkoårets perikopserie som rörande möjligheterna för ett rikare
levandegörande av detsamma i folkmedvetande och gudstjänstliv. Även
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
