Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 1. Kyrkomännens deltagande i statsärendena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
GÖSTA KELLERMAN
Steen trodde allrawerst.» Enligt Rasmus Ludvigssons
anekdotmässiga framställning skall biskop Kort därvid, då redan bödeln
stod och väntade på att fullgöra sitt värv, ha yttrat till kung Hans:
»Gamble her Sten är såsom ett ruttit ägg, ligger thet, så gör thet
intet gagn, men slaes thet sönder, så lucter thet ildc.» Den framförda
motiveringen var sålunda enligt denna framställning helt rationell,
men det utesluter naturligtvis inte, att den inre motiveringen kan
ha varit en annan, mer kristlig.
Att ärkebiskop Jakob stått utanför planerna på Sten Stures
avrättning får väl tagas för givet. Ty om också, som Olaus Petri
uppger, ärkebiskopen och flera med honom, »som her Steen woro
ansin-nighe», stått hårt efter att denne skulle ge dem upprättelse för deras
lidna skador, så var det dock icke detsamma som att stå efter hans liv.
Vid underhandlingarna mellan konung Hans och Sten Sture hade
ärkebiskop Jakob spelat en framträdande roll. Jämte biskop Kort
och de övriga förbundna rådsherrarna förmådde han först och främst
konungen att inleda underhandlingar med herr Sten och tillsammans
med Nils Clausson och Erik Trolle hade han sedan på förmiddagen
den 6 oktober på Gråbrödraholmen ett samtal med herr Sten, som
ledde till att denne samma dags eftermiddag vid ett personligt
samtal med kung Hans i S:ta Clara kloster gick med på en fredlig
överenskommelse. Därigenom tillförsäkrades Sverige ett
konstitutionellt regemente i överensstämmelse med Kalmar recess år 1483
samt vidare amnesti såväl för årets stridigheter som för tidigare
tvisteämnen.1 Landet hade aldrig i egentlig mening erövrats, det
var det faktum som möjliggjorde en sådan överenskommelse. På
detta faktum vilade också förhoppningen om att ett självständigt,
konstitutionellt regemente skulle kunna bibehållas i fortsättningen.
Den politiska klokheten borde därför ha krävt, att Sten Sture icke
undanröjdes utan kvarstod som en motvikt mot unionskonungen.
Man måste även ha bävat tillbaka inför den impopularitet som med
ali säkerhet skulle ha kommit Sten Stures bödlar till del. Flera skäl
torde sålunda ha samverkat till att de besinningsfulla inom det
1 Huitfeldt, Danmarckis Rigis Krønicke, fol. uppl., s. 1018. — I ett
dokument, dat. Sthlm d. 12 okt. (Aarsberetninger fra det kongel. Geheimearchiv
IV, s. 283 f.), bekräfta ärkebiskop Jakob, biskop Kort, Arvid och Erik Trolle,
Svante Nilsson, Nils Clausson och Nils Bosson sitt samtycke till den gjorda
överenskommelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
