Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 1. Kyrkomännens deltagande i statsärendena - 2. De kyrkliga förläningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN II
rentii tid (10 augusti)1. Enligt det danska svarsbrevet skall
skrivelsen ha utfärdats av ärkebiskop Jakob med flera svenska
rådsherrar i Uppland (= Uppsverige). Uttrycket synes utesluta
möjligheten av att biskoparna i Skara och Växjö och electus Laurens i
Åbo kunna ha stått med som utfärdare, ehuru det eljest måste
anses sannolikt, att de redan anlänt till Uppsverige i och för den
sistnämndes biskopsvigning, som ägde rum i Uppsala domkyrka den
15 augusti.2
Ärkebiskopens uppfattning synes även ha delats av de ledande
inom Stockholms borgerskap. De hade två dagar tidigare (den
11 augusti) tillskrivit herr Svante och manat honom att hålla sin
trohetsed till konungen.3 Brevet är alltför personligt hållet och
religiöst färgat för att kunna vara tillkommet genom påtryckningar.4
Även ärkebiskop Jakob har samtidigt (den 13 augusti) jämte
rådsherren Holger Karlsson i hemlighet sökt påverka herr Svante.5
Resningen var nu emellertid i full gång och just samma dag fann
kung Hans det rådligast att sjövägen lämna landet.
2. De kyrkliga förläningarna.
En av de mest brännande frågorna efter unionens
återupprättande hade gällt förläningarna. I ärkebiskop Jakobs kopiebok cod.
1 Styffe antar, att detta är läsfel och att det ursprungligen stått »vid
Michaelis».
2 Se Styffe i BSH IV, s. cclxviii, not 9, och FMU VI, s. 206 f.
3 Aarsberetn. IV, s. 298 f.
1 Märk följande innerliga vädjanden: »oss hoppes och til Gudh alzmechtik,
atj tet och göre, ath j forfölien edher lcera framlidne faders footh spor j ære och
tro meth edher forældrar flere etc. Ther meth, kera her marsk, bedhe wij edher
fore Gudz harda dödh schul, jemwel formane, atj then fulfölien ther æren til
höre, hollendes edher handlöpte renlige, thet j wor höghmechtigeste herre
loffuit och sagt haffuen, som en ærligh tro man til bör.» Och i en inlagd sedel:
»Bede wij eder kerlige och formane, atj ærffue eder kere sön och aff föde swadana
arff, som edher kera fadher och forældre edher herredöme ærfft haffue, thet ær
döghden och æran.ath hon aldrich meth hanom vaar förkastat eller forsmyttath.
. . . Götz och pendinge ære forgengelig, Gudz nad och æran æwerdeligh etc.»
5 Se Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling, s. 464. I sin skrivelse
försäkrar Jakob Ulvsson: »oc wele wij troligen førarbete oc besynne eders beste oc
bestand in tiil døden, oc måge i eder ther pa fulleligen forlate» (papp. orig. i
RA, Sturearkivet nr 1430).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
