Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - II. Kyrka och stat under Sten Stures andra riksföreståndareskap 1501—1503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
ende, att de insågo riskerna för sig själva och de övriga, om man
dumdristigt ginge till angrepp mot kyrkan.
Skrivelsen synes icke ha blivit utan verkan. Bägge mottagarna
voro ju dock doktorer i kanonisk rätt, och icke ens Hemming Gadh
torde ha varit så helt frigjord från den katolska kyrkans ideologi.
Det förefaller, som om de förmått Sten Sture att avstå från planen
eller uppskjuta den.
Sten Sture tillgrep nu nämligen ett annat tillvägagångssätt.
På marknaden tjugondag jul i Enköping och på distingsmarknaden
i Uppsala talade han till allmogen och försäkrade sig om dess
bevågenhet och trohetslöfte. Därvid uppsökte han även domkapitlet och
begärde besked av dess ledamöter, hur de ville förhålla sig.1 Vad han
särskilt önskade veta var, om de ville biträda en appellationsskrift
till påven, riktad mot ärkebiskopen (redan vid rådsmötet i mars
1501 hade Sten Sture förklarat sig ämna appellera från rådets dom
till kejsarens och påvens). Domkapitelsledamöterna förklarade
härtill, att de varken ville biträda ärkebiskopens eller herr Stens
appella-tion. Denna, sade de, innehöll mycket som ej skulle kunna bevisas
vid kurian. Emellertid bådo de om sex dagars frist för att under tiden
allvarligen mana ärkebiskopen att gå med på rikets och rådets sida.
Om denne då vägrade, skulle de hjälpa till att avfatta en ny
appellationsskrift, som kunde vara beviskraftig vid kurian, samt — vilket
torde ha varit av större betydelse — träda in på herr Stens sida
och överlämna Arnön och S:t Eriks gård i Uppsala till honom.2
Detta enligt Sten Stures framställning, som det dock knappast
finnes någon anledning att betvivla. Det är mycket troligt, att i varje
fall den gamle domprosten Erik Andersson liksom tidigare gärna
fronderat mot ärkebiskopen.
Hemming Gadh uppger, att Sten Sture dröjt kvar i Uppsala för
att avvakta ärkebiskopens svar och att han i sitt sällskap haft
biskopen i Växjö och electus i Västerås. Dessa synas dock icke ha
varit närvarande vid samtalet med domkapitlet, då det av Sten
Stures eget brev framgår, att han ensam (»jak») talat med domkapitlet.
1 Sten Sture till Svante Nilsson, Uppsala 1502 »ode. . . . paulj» (pp. orig.
i RA, Sturearkivet nr 37) och Stenby 1502 23/i (tr. BSH IV, s. 301 ff.).
Enligt Gadhs brev d. 3C/i ägde samtalet rum den 26 januari (BSH IV, s. 304).
2 »Gifwer han sig ecke till oss innen tess, tha vele the träde in medh oss och
liide heet och kolt, hwad till komme kan, oc tha skall jak aname in Arnön
och Vpsale gardh.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
