Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 3. Ny förhandlingsperiod (till sommaren 1505)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
GÖSTA KELLERMAN
angingo kyrkan. I båda fallen fälldes domen till den kyrkliga
partens förmån.1
Det planerade rådsmötet i augusti måste av olika
omständigheter uppskjutas. En svår pest omöjliggjorde mötets hållande i
Stockholm. Redan den 8 augusti föreslog därför ärkebiskop Jakob
i brev till riksföreståndaren i stället Tälje eller någon annan
lämplig plats.2 Viktigare var, att Erik Turesson, den mest betydande av
de finska herrarna, förklarade sig förhindrad att komma. Herr
Svante hade svårt att få komma till tals med denne. I ett brev till
honom den 18 augusti från Karis prästgård klagade han däröver
och uppfordrade honom att lämna klart besked till de sändebud,
som uppsökt honom å riksföreståndarens vägnar, hans bror Sten
Turesson och Åbodomprosten mag. Henrik Wenne.3 Herr Svante
blev sålunda nödsakad att stanna kvar i Finland, tills han
åvägabragt en uppgörelse med Erik Turesson, vilket skedde i september
till det priset, att denne förordnades att i riksföreståndarens
frånvaro vara hövitsman över Finland och Åland.4
Innan han lämnade Finland, utverkade riksföreståndaren av
biskop Laurens (d. 8 sept.) ett tillfälligt lån »vtaff the kirker som
peninge haffua», till dess skatten från kronolänen hunnit inflyta.5
Visserligen, framhöll därvid biskopen, funnos icke många kyrkor,
som hade några pengar, men han ville dock göra vad han kunde för
att hjälpa riksföreståndaren. Däremot såg han sig icke i stånd att
tillmötesgå denne i ett annat avseende, om vars art vi dock lämnas
i ovisshet, då brevet är skadat.6
1 Åboprebendaten Hans Dyrhake tillerkändes en gård, som pantsatts till
honom, och Pargas kyrka en ängsholme, varpå några bönder rest anspråk.
Abo domkyrkas svartbok, s. 555 f. FMU VI, s. 315 f.
2 Grönblad I, s. 200.
3 HSH XIX, s. 78. Grönblad I, s. 205.
1 Grönblad I, s. 208 f.
5 Arwidsson VII, s. 61 f. Jfr Grönblad I, s. 207. Även i Småland hade
herr Svante på våren upptagit lån från kyrkorna för att finansiera den finska
expeditionen. Detta framkallade missnöje från allmogens sida. Jfr Sjödin,
Arvid Siggessons brevväxling, s. 499, not 2.
6 Arwidsson läser: »men om g .... d som i begære sthor ingen raadh eller
vtweger til thet j wor mackt . . . noget ther utaff ider til skicke gud hielpe
oss swa wiist och sancte Henric». Den väsentligaste skillnaden hos Grönblad
är, att han i stället för »g . . ■ d» läser »h . . .».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
