Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
GÖSTA KELLERMAN
tor Hans Brask, som nu för första gången anlitades i rikets värv,
och väpnaren Bengt Åbjörnsson. De kyrkomän som deltogo i
Uppsalamötet voro ärkebiskopen, Hemming Gadh, biskoparna Matts
och Otte samt electus Vincent.1
Om den instruktion, som medgavs ombuden2, fäller Sjödin
omdömet, att den, »formulerad av Gadh i nationell anda, var oförenlig
med konung Hans’ av den gynnsamma situationen burna krav på
hyllning eller årlig tribut».3 Med den »nationella andan» torde då
främst böra förstås, att instruktionen icke tillät beskickningen att
dryfta unionens återupprättande utan endast förutsatte fred eller
vapenstillestånd med upprätthållande av det svenska rikets
suveränitet. Dock gick man så långt att i nödfall avstå från att återfå
Kalmar och Borgholm, blott man erhölle fred några år. Emellertid
förelåg icke denna instruktion i färdigt och utarbetat skick i
Uppsala. I ett brev till herr Svante den 8 januari yttrar ärkebiskop
Jakob sig så om artiklarna: »the werff och articla opscripnæ och
owerwegnæ waro wed cronebech och sidhen i stocholm weth her
Sten twresson best som tha altiid tilstædhe war och aff eder och
Rigisins Raadh skicket at ffare then Rese tiil danmarck hwilke wij
nw alenæ engtet kwnna fornyæ eller forbætre».1 Såsom framgår av
rådets brev den 15 januari5 innebära de sista orden endast, att
Jakob Ulvsson icke kunnat erinra sig och kontrollera de dryftade
artiklarna. Han hade sålunda för sin del avstått från att utarbeta
artiklarna, vilket tydligen föreslagits honom, och i stället hänvisat
till Sten Turesson, som han uppenbarligen hyste stort förtroende
till. I stället synes det dock ha blivit Gadh, som kom att stå för
formuleringen.
Även ärkebiskopen förefaller numera ha gått med på
uppskovstaktiken. Sålunda skriver han till herr Svante: »Hwilket oss tycker
högelige radh wara at thet forfölgis at nakot anderwm komme pa
thenne daglige feygdh med nagen forlengilse eller opslagh.» Annars
skulle det bli ovilja bland både köpstadsmän och bönder.6 För öv-
1 HSH XIX, s. 130 f. 2 HSH XIX, s. 131 ff.
3 SBL 6, s. 47. 4 HSH XIX, s. 116 ff.
5 HSH XIX, s. 121: »at hans nåde ey kan besynnæ eller fornyæ the andra
articlar och pwnchter Som begripna waro nw siitz i kronebech».
6 Beträffande borgarna framhåller ärkebiskop Jakob, att de under hösten
genom stormar förlorat många skepp och mycket gods och att de nu behövde
sommarens seglation för sin bärgning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
