Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
nya underhandlingar, sedan de inhämtat vederbörlig fullmakt.1
Följande villkor uppställdes emellertid för upptagandet av nya
förhandlingar: antingen skulle konung Hans eller hans son Kristiern
tagas till konung eller skulle svenskarna lösa sig med en
penningsumma.2
Nu trängde den krigiska stämningen fram med full styrka på
ledande svenskt håll. Den framträder ohöljt i den av Gadh uppsatta
kungörelsen till Dalarna den 26 mars och i den sannolikt även av
honom avfattade skrivelsen s. d. från de i Växjö församlade
råds-herrarna till rådets övriga ledamöter.3 Däri beklagades, att man
genom de förda underhandlingarna listigt betagits tillfället att företa
ett härjningståg in i Skåne under vintern, medan där endast fanns
föga folk till försvar. Över huvud, säges det vidare, voro dessa
beskickningar till skada för riket; »Kunne vii ey merkie nogith bestand
fölgæ aff tessen besendinger vthan ath Rigisins fyender thage segh
ther aff ytermere dyrffwae styrcke och wij ther medh foracthe
worth fædernis Rike och oss sielffuæ», heter det i skrivelsen till
rådskollegerna. Denna åsikt uppger man sig ha givit uttryck åt såväl
vid Gäddenäs som senare. Att Gadh dock härvidlag gått längre än
riksföreståndaren för egen del var sinnad till, framgår av dennes
ursäktande svar till Sten Kristiernsson angående orsaken till att man
under vintern försummat att härja i Danmark: »thet var forlatidh
i then acth, ath jach menthe tess bæter fridh, endrecth och semmije
skulle haffue kommit riehen emellan».4 Herr Svante erkänner
sålunda oförbehållsamt, att han själv intagit samma ståndpunkt som
ärkebiskopen m. fi. Allt fortfarande torde han endast med tvekan
ha låtit sig ryckas med av krigsivrarna.
Det var emellertid givet, att en dylik utveckling ej utan
motstånd skulle accepteras av det övriga rådet. Midsommaren 1506
samlades ett rådsmöte i Stockholm, varvid ärkebiskop Jakob och
biskop Matts ensamma representerade kyrkan.5 Missnöjet med Gadhs
politik tog sig här uttryck i beslutet att till länsherre i Kalmar län
och överbefälhavare över de svenska trupperna på denna front utse
1 HSH XIX, s. 143 ff.
2 BSH V, s. 83.
3 BSH V, s. 82 ff. HSH XIX, s. 145 ff.
4 Odat. brev fr. slutet av maj, tr. BSH V, s. 91 f.
5 BSH V, s. 97.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
