Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
anledning (för bestraffning?) låtit taga ut några munkar ur Strängnäs’
kloster (herr Svante vet icke ens antalet, de uppges vara två eller
tre). Klostret synes ha vädjat till riksföreståndaren i saken och
denne vände sig den 19 oktober till biskop Matts med begäran, att
munkarna måtte få återvända till klostret och att biskopen icke måtte
kränka klostrets av påven givna privilegier, som hittills hållits i
respekt.1 I stället borde munkarna få stå till rätta inför den högsta
ordensmyndigheten. Herr Svantes ingripande, som måste sägas vara
synnerligen hovsamt och knappast i och för sig kan ha föranlett
någon allvarligare konflikt, är ett av de få bevarade vittnesbörden
om de svenska riksföreståndarnas tillämpande av den furstliga
uppsiktsrätt över kyrkan, som utgjorde ett av de viktigaste målen för
den samtida statliga politiken gentemot kyrkan.
Ännu ett kyrkligt ärende fick riksföreståndaren handlägga samma
höst, då Åbobiskopen Laurens Michelsson Suurpää efter att under en
visitationsresa till Åland i augusti ha drabbats av slaganfall avled
den 28 september, efter en ämbetstid av 61/2 år.2 Domkapitlet valde
enhälligt till hans efterträdare arkipresbytern mag. Jöns Olsson.
Denne hade studerat i Paris under 1480-talet och därunder år 1487
bevisats hedern att utses till procurator för den engelsk-tyska
nationen. Om det är riktigt, att företrädaren varit en tillbakadragen natur3,
så synes den nye biskopen däremot ha varit hans kontrast, en
kraftfull man, som icke skydde våldsåtgärder för att tillgodose sina
intressen.4 Måhända hade valets utgång som så ofta berott på kcn-
1 HSH XX, s. 16 f.
2 Leinberg, Det odelade finska biskopsstiftels herdaminne, s. 19. —■ Ännu
den 20 september hade biskop Laurens tillskrivit riksföreståndaren och
förklarat sitt uteblivande från sommarens rådsmöte samt ursäktat sig för att han
icke nu kunde sända över folk och skepp. Arwidsson VII, s. 73 ff. Grönblad
1, s. 282 ff.
3 Jfr Leinbergs karakteristik: »Till sin karakter var han vänlig och mild,
men försagd i politiska angelägenheter.»
1 I en lagmansdom från år 1508 eller 1509 heter det sålunda: »Så kärde och
fför:ne Jäppe Ffolmarsson thet stoore hugmodh och öffueruoldh, som then gode
herren biskop Jöns giorde jn på honom; han leeth slå sunder hans quärnn och
wilde brenna wtaff bodhe quærn och godz, och looth skriffue ett breff aff
Jäppe Ffolmarssons mun emoth hans roo breff och sedhen nödde och tuingade
han fför:de Jäppe Ffolmarsson ath sättie thet (o: sitt) jn[segl]e fför thet breffuet,
huilcket breff wy nu döde och ågilt dome med thette wort breff, effter thet han
nödde och tuingade honom sitt jncigle wtaff» (FMU VI, s. 557).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
