Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
döma av biskop Matts’ svarsbrev (den 20 november) efter
meddelandet om Kalmar stads erövring verkar det emellertid, som om
riksföreståndaren icke vidarebefordrat Gadhs begäran, vilken eljest torde
ha omnämnts av den över segern entusiastiske biskopen.1
En märklig patriotisk stämning vilar över detta brev. Segern
fattas som en gudsdom över kung Hans’ orättfärdiga våldsdåd mot
Kalmar sommaren 1505: »gud alzwollig vorde loffuat och alle swerigis
patroner at vore fiende haffue faet then motegangen och menige
swerigis inbyggare then tröst och hwgxswalilsse, for then olaglige
gerningher K. h. (= kung Hans) mot äre breff och lyffthä giorde
in pa swerigis Riehe med forschriffna stadh vij haffua inglien twiffwel
ath gud alzwallogh sa och skodde at thet var Retli och ther med gaffs oss
sadanna sighen (kurs. av mig). Det såg nu bättre ut för svenskarna
att kunna få ett gott slut på kriget, fortsätter biskopen; fienderna
måste nu inse, att deras falska list icke kan hjälpa dem. Menige man
kunde nu också besinna, att kungen aldrig håller sina löften2, och
den var villig att hindra kungen att någonsin mer få makt över riket.3
För egen del lovade biskopen att stå herr Svante bi efter yttersta
förmåga med sina svenner och allt som stod i hans makt, när
riksföreståndaren det önskade. — Denna skrivelses innehåll synes icke
kunna avfärdas såsom blott retorik och inställsamhet4 utan torde
böra betraktas som ett vittnesbörd om den stora psykologiska
betydelse, som Gadhs erövring av Kalmar ägde. Krigströttheten gav
för en tid vika för ny nationell hänförelse.
Det viktigaste resultatet av sin bedrift inhöstade Gadh genom
herr Svantes till tack avgivna löfte, att han skulle njuta det till
godo, så länge herr Svante levde.5 Gadh kunde sålunda nu i
förlitande på herr Svantes stöd ta rådsskrivelsen av den 5 oktober med
ro. I sitt svar (den 27 november)6 låtsade Gadh ej om maningen
1 HSH XX, s. 68 ff.
2 Förmodligen åsyftas blodbadet i Kalmar.
3 Biskopen tillägger denna önskan: »till huilket gud alzwollog för alles
swerigis patroners bön skuldh eder och them alle till styrkie och hielpæ».
4 Biskop Matts torde eljest vid denna tid ha befunnit sig i ett ganska spänt
förhållande till Svante Nilsson. Se Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling,
s. 506 not i.
5 HSH XX, s. 61.
6 HSH XX, s. 29 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
