Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
GÖSTA KELLERMAN
Svantes ord: de hade vid landstinget i Tuna givit tillkänna, att de
icke ville tillåta, att Gadh bleve fördärvad (d. v. s. avsatt), han borde
få bli vid välmakt till tack för att han liksom fordom biskop Kättil
värjt riket mot utländska herrar.1 Domkapitlet manades därför att
avstå från sin plan. Riksföreståndaren förklarade dock, att han gärna
ville vinnlägga sig om att domkyrkan skulle få ordnade förhållanden
(»komme til en godh stadge»), vilket också electus gärna ville, blott
det bleve fredligare tider för riket — det är tydligen den påvliga
konfirmationen som avses.
Gentemot den avkunnade bannlysningen inlade herr Svante
och Gadh gemensamt den 14 februari från Kalmar en appellation
till kurian.2 Den skickliga uppläggningen vittnar om den tränade
kurialen. Kung Hans hade fört krig mot Sverige i förbund med de
schismatiska, mot katolska kyrkan fientliga ryssarna. Ävenså hade
han inkallat ryssar i riket och hedrat dem mer än »sanna kristna»
samt avträtt ett stort område av riket till den rj^ske storfursten.
Vidare hade han trots sitt avgivna löfte att iakttaga Kalmar recess
i strid häremot tillsatt utländska fogdar, som mot lag och rätt
förtryckt folket. Och när alla trogna svenskar, andliga såväl som
världsliga, icke längre ville behålla honom som konung, hade kung Hans
genom lögnaktiga uppgifter i Rom lyckats åstadkomma, att Gadh
ej uppnådde konsekration på sitt biskopsämbete, fastän han hade
fått påvestolens presentation, valts kanoniskt och varit i besittning
av kung Hans’ rekommendationsskrivelse. Enda orsaken härtill
hade varit, att det svenska rådet under tiden enhälligt (!) uppsagt
kungen tro och lovén3 och att Gadh varit en av rådsherrarna. Det
framhölls vidare, att de bannlysta icke erhållit vederbörlig kallelse.
Till sist förklarade Gadh, att han vore villig att träffa avtal med
kardinal Jakob (om priset för dennes tillbakaträdande), försåvitt
denne sände något ombud till honom.
1 För dalaallmogen var det alltså intet stötande, att en biskop förde krig.
Att även vissa kyrkomän funno det i sin ordning framgår av ärkebiskop Birgers
i Lund ord till det svenska sändebudet dekanen Erik Svensson, citerade av
Gadh: »Ær thet saka, at her Electus aff Lincöpung förer thetta örlog, för siit
rætta fædhernes rike skwldh, gör han som en cristhen danneman, och ær han
inthe straffandes» (BSH V, s. 169). — Jfr Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling,
s. 519 not i.
2 HSH XX, s. 17—26.
3 Egentligen: nekat kungen inträde i riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
