Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Stade, Påvebrevet till »konung K.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅVEBREVET TILL »KONUNG K.»
1 139
gon inom den sverkerska kretsen, synes det därför ligga närmre
till hands att tänka på konung Karl Sverkersson, då det ju var
mordet på honom, som gav den direkta impulsen till kampen.
Egendomligt nog har konung Karls namn dock aldrig
förekommit i diskussionen.
Det är emellertid obestridligt, att, få år innan julibrevet
skrevs, i Sverige levat en man, beträffande vilken det är
ur-kundligt belagt, att han åtminstone fore noo-talets utgång utan
att ha uppnått påvlig kanonisation dyrkades som helgon: Erik
den helige.1 Denna tanke, att det skulle vara den svenske
helgonkonungen som avses, är också av gammalt datum och
verkar onekligen bestickande. Samma psykologiska
förutsättningar för en helgonkults uppkomst redan åren närmast efter
hans död som i fråga om sverkerkungarna äro också här för
handen, och vi veta, att han fann en våldsam bane. En
stötesten erbjuder visserligen den skenbara oförenligheten av den
påvliga versionen med Erikslegendens sympatiskt hållna
skildring av konung Eriks död. Motsägelsen kan dock lätt hävas,
om man godtager Kjellbergs hypotetiska förklaring2, att den
religiösa fest, som Erik bevistade, »firades med ett under
medeltiden vanligt dryckesgille», varunder Erik överraskades av
fienden. Och helgonlegendernas historiska trovärdighet är ju
notoriskt tvivelaktig.3 Möjligen skulle historien om konungens
ärelösa ändalykt också kunna förklaras därmed, att påvens
sagesmän varit den dödes politiska motståndare — närmast får
man därvid tänka på ärkebiskop Stefan —, vilka knappast böra
förutsättas ha varit mera nogräknade om medlen än fanatiska
partigängare i alla tider plägat hava för sed. — Det kan väl
icke anses till full evidens bevisat, att med julibrevets »helgon»
verkligen avses Erik den helige, men en förutsättningslös
undersökning måste — vill det synas — leda till att så med stor
sannolikhet är fallet. Att likväl så starkt motstånd rests mot
1 Enligt Vallentunakalendariet av år 1198 (Kalendarium Vallentunense,
utg. av O. Janse, Sthlm 1907). Jfr Nat. Beckman, Ärkestiftets äldsta
kalendarium, KÅ 1912, särskilt sid. 88 f.
2 Erik den helige i historien och legenden. (Finsk Tidskrift 1898, sid. 317 ff.)
3 Jfr t. ex. L. Weirull, Erik den helige. (Aarböger for nordisk
old-kyndighed og historie 1917, sid. 99 ff)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
