Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Stade, Påvebrevet till »konung K.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅVEBREVET TILL »KONUNG K.»
1 49
tagne ärkebiskop Stefan». Att brevets »libere et spontanee»
icke bör fattas bokstavligt, kan knappast betvivlas. Huruvida
»manövern» utförts av sverkerska partiet, torde däremot vara
mera osäkert, och att sverkrarna icke skulle kunnat »få bud
till sin partiman och ärkebiskop lika snabbt som till Sveriges
primas Eskil, vars tid–ingalunda var disponibel enligt ett
svenskt partis nycker», förefaller, såsom Jaakkola påpekat,
särdeles egendomligt.1
Såvitt jag förstår, kan man endast tänka sig en rimlig
förklaring till det uppseendeväckande förhållandet, att Eskil och
icke Stefan anlitades som officiant vid resignationen. Händelsen
måste helt enkelt ha timat, innan Stefan efter att ha övervarit
Knut Lavards »skrinläggning» återvänt till Sverige, ja
sannolikt redan före hans ankomst till Danmark 1170. Stenar bör
således ha avlägsnats redan före tronstridens utbrott, varav i
sin tur följer, att om än proceduren med ali rätt kan
betecknas som en »politisk manöver» den likväl ingalunda, såsom
Westman förmenar, kan ha utförts av det sverkerska partiet —
något dylikt hade ju f. ö. varit psykologiskt oförklarligt redan
i betraktande av att Stenar var befryndad med »konung Karl»
och inom kort tid åter av honom gjordes till biskop — utan
av det erikska. Den konung, Alexander alluderar på, är
således varken »Kol eller Burislev» (Westman) utan Knut I.
Givetvis får man därför icke föreställa sig, att Alexander vid
tiden för ifrågavarande brevs utfärdande redan de facto skulle ha
erkänt Knut såsom Sveriges rättmätige konung. Förhållandet
kan allenast förklaras därmed, att Sverkrarna, sedan de väl i
början av år 1171 kommit i besittning av Östergötland, av
vissa skäl funnit det opportunt att låta Kol sitta och söka hålla
Stenar skadeslös på annat sätt. Kol synes ha varit en
kraftnatur, en herre som visste, vad han ville.2 En sådan man borde,
vunnen för den rätta saken, kunna bliva en synnerligen
värdefull tillgång, varemot han såsom motståndare ingalunda skulle
vara att förakta. Vad däremot Stenar beträffar, har han
måhända ansetts som en mera tvivelaktig förmåga. I varje fall
1 Historiallinen Aikakauskirja 1921, sid. 62.
= »En fuldtaga man till örlig och fridh, Eehwilket som best torptis
widh», betygar biskopskrönikan om honom, SRS, III: 2, s. 104.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
