Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Rodén, Herrnhutismen i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRNHUTISMEN I NORRLAND 1 93
1 7 5
kvinna, som ofta hade talat med henne om Guds
barmhärtighet och om vad Gud fordrar av människorna samt lärt henne
att morgon och kväll förrätta långa böner och sjunga sånger,
i vilka den gamla ljudeligen instämde. Lovisa Beatas andliga
liv blev ej härigenom fördjupat. Bättre lyckades det, sedan
en dotter till den gamla fått i uppdrag att ha uppsikt över
henne. Lovisa Beata började nu beundra sin tant, som på
söndagarna läste i sin postilla och läste och bad nästan hela
dagen. Vid hennes uppfostran lades dock huvudvikten vid det
moraliska, under det att hennes hjärta förblev tomt. En svår
sjukdom medförde en andlig kris, då hon fattade många goda
föresatser. Bl. a. beslutade hon att förbereda sig för den första
nattvardsgången. En präst fick några veckor vistas i hennes
hem för att undervisa henne. Hon läste i kommunionböcker
och strävade efter att bli en värdig nattvardsgäst. Vid studiet
av Fresenii Communionbuch kunde hon ej placera sig i någon
av de där upptagna nio klasserna. I sin nöd fick hon
slutligen tröst av Jes. 1: 18 och kunde i tro på detta ord gå till
nattvarden, varvid hon fick ett sådan intryck av sin trogne
förbarmare, att hon aldrig kunde glömma det.1
Ar 1765 ingick fröken Sparfvenfeldt giftermål med sin kusin
kammarherren Carl Vilhelm Leijonstedt.2 I januari 1770 blev
hon genom major Palmstruch bekant med den herrnhutiska
kretsen i Stockholm och fick den 29 i samma månad deltaga i
en sammankomst. Kort tid efteråt reste hon tillbaka till sitt
hem på landet uppfylld av glad förundran över »ett så kärt
folk». Hemkommen talade hon mycket med sin man om vad
hon hört, och båda fingo tillåtelse att under sina besök i
staden vara närvarande vid »syskonens» möten. Leijonstedt blev
av berrnhutarna mycket uppskattad på grund av sitt naturliga
uppträdande, och han å sin sida satte stort värde på umgänget
5 Lovisa Bèata Leijonstedts, f. Sparfvenfeldt, levnadsteckning. Gemein-
Nach richten 1818. EvBSA.
3 Carl Vilhelm Leijonstedt föddes 1725, blev volontär vid livgardet
1741, jaktpage 1747, löjtnant vid Nylands dragonregemente s. å., rege-
mentskvartermästare därst. 1752, stabskapten s. å., överadjutant hos
generallöjtnanten, friherre Lars Åkerhielm 1757, konfirm. fullm. s. å., avsked
1761, kammarherre s. å., hovmarskalks n. h. o. v. 1766. G. Elgenstierna,
a. a., IV, s. 582 o. 583.
12 — 38396. Kyrkohist. Årsskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
