Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Rodén, Herrnhutismen i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8z NILS RODÉN
Värdinnan vid gästgivaregården i Enånger gick efter en
stunds samtal med Sten till fru Hambræus, som snart infann
sig med sina två tjänsteflickor. Fru Hambræus berättade nu
för den herrnhutiske emissarien, att där fanns en skara själar,
som hade Frälsaren kär. I 1786 års resebeskrivning omtalar
Sten, att antalet väckta var 30. Så länge hans samtal med
kyrkoherdefrun rörde grunden till vår salighet, rådde full
harmoni mellan dem. Annorlunda blev det, när hon började
berätta om de »andliga hänryckningar», som stundom kom över
de väckta. De grepos av denna makt särskilt, då de voro
tillsammans och sjöngo med varandra. Då kom ofta något över
dem, som gjorde, att de ej kunde vara stilla utan måste hoppa
eller taga varandra i ring och dansa. Detta beteende sökte de
försvara med bibeln och visa, att det måste vara så.1
Sten genmälte häremot, att sådana företeelser ej hörde till
en sann kristendom och trodde icke, att Guds Ande förorsakade
sådana rörelser utan att det var något sinnligt och att
människans egen ande kanske kunde åstadkomma dylikt. Han
framhöll även, att det i Nya testamentet ej fanns något varken
hos Frälsaren eller i apostlarnas tal och brev, som kunde föra
oss på sådana tankar. Därtill kom, att Sten kände många
tusen Guds barn, som ej alis inläto sig på dylika spörsmål
utan för vilka huvudorsaken var »att rätt känna Frälsaren som
sin försonare och av hela hjärtat älska och tjäna honom och
vilka ej gärna ville stå emot den helige Ande, när han ville
blotta vår stora syndighet och fördärvade natur». Fru
Hambræus hade kommit redan vid 72 8-tiden på kvällen, men då
Sten vid 1 l-tiden förklarade, att de nu skulle önska varandra
god natt’, invände pastorskan, att hon brukade tillbringa hela
nätter under dylika samtal. Sten urskuldade sig emellertid med
att han var trött av resan, med anledning varav samtliga
närvarande gingo sin väg.
Då Sten följande dag stod färdig att fortsätta sin färd, kom
till de extatiska företeelserna i Enånger. J. E. Fant—a. Th. LÅSTBOM,
Upsala ärkestifts herdaminne, I, s. 353; L. Landgren, Om de antinomistiska
rörelserna i Helsingland (i Tidskrift för svenska kyrkan 1849), s. 327 ff.
1 A. Sten, Reise nach Åbo 1782. R. 19. F. a. 13, 2. ABUH; Jfr
L. Landgren, a. uppsats, s. 328.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
