Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Holger Nilsson (†) och Nils Söderlind, Fredric Thingvall och Norrlandsläseriets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
fruktan för människjor, de där lasta och motsäga, förkunna
Guds-wittnesbörd. Den andre i ordningen tilltalade en gång sine
Åhörare i Socknestugan efter slutad Gudstjänst, och förmanade dem att
icke förgäta, hwad de den gången hördt. Detta säger jag,
icke-mig, utan Herren till ära. När jag därpå anlände till Luleå stad,
sades mig, att någre Bönder ifrån Calix berättadt för Borgerskapet
därstädes, det de hördt, att jag skulle wara smittad med någon
will-farelse i läran, beklagat sig däröfwer, och frågat, om Borgerskapet
hördt något däraf. De hafwa äfwen sagt och nämt dem, som så
skamfullt och skadefullt beljuget mig. Af detta onda frö har
upp-wäxt det för Guds Rike skadeligaste törne, ty månge äro så
oförsynte, att de utan blygd utropa mig för en lögn-predikare, menande
sig göra Gudi en tjenst därmed. Men jag tänker: de hafwa så
handlat med Guds Högste Prophete, när Han war på jorden: det
må ingalunda gå mig bättre, än det gick Honom: Hans ord
kommer jag ock ihog: Hafwa de hatat mig; så skola de ock hata
eder. Fader, förlåt dem det; ty de weta icke hwad de göra!
Jag är öfwertygad, att jag lärer och drifwer Guds rena och
oförfalskade Ord, för hwilket mitt hjerta nu i 5 år burit en besynnerlig
stor wördnad. Annat må ingen säga. Och will någon draga det i
twifwelsmål, och söka till att bewisa det; så will jag i Jesu namn
möta honom, hwarest han hälst will gå med mig. Det allenast
beder och råder jag honom förut, att han ser sig wäl före; ty jag
tror att Herren förswarar sin sanning och sin sak; och att Han
skall wara med mig för sin egen skull; så att motsägarena skola
blifwa till skam på sidstone.
Mine medtjänare och mig är öppnad en stor dör, och månge
motståndare äro. Här äro några wärkeligen sökande, som besöka
oss, och deras ärende är att fråga: Hwad skall jag göra, att jag
måtte få ewinnerligt Lif? Någre misstycka, att denne lille hopen
icke will göra ett med dem uti säkerhet, syndigt wäsende, dömande
och fördömande, hädelser och bespottelser. Ja, när desse på
åtskilligt otillbörligt sätt med ord angripa dem, som äro uppwäckte
till att söka Herren med ali flit, och de då få sina tillbörliga swar
0111 deras misstag och willfarelse; så taga de till att klaga, det de
blifwa dömde och fördömde. De begynna larma och bullra
däröfwer; men besinna intet, att de sjelfwe först och i hög grad begå
det fel, öfwer hwilket de klaga hos andra. Det händer wäl, att
de, som äro fattade af nåden, i otid tala, och sålunda förgå sig,
hwilket är ömkeligt, men icke underligt; ty man kan icke begära
och wänta en fullkomlig wishet af dem, som ännu icke blifwit barn,
utan allenast fått nåd till att känna sig syndige och fördärfwade,
och äro icke komne till Nya Testamentsens Medlare Jesum och till
stänkelse-Blodet. En annan gång om Gud will, skall jag säga något
mer i denna wigtiga sak. Här blefwe det för widlöftigt.
När wi predike, så predike wi icke oss sjelwe, utan Jesum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
