Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Holger Nilsson (†) och Nils Söderlind, Fredric Thingvall och Norrlandsläseriets uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
att wår nådige och christelige Konung, som nådigt förundt alla sina
undersåtare samwets-frihet, icke heller förnekar sine trogne
undersåtare här i Calix, att någon gång hos deras Lärare samfält bedja.
Låter Christi ord, säger Apostelen, bo rikeliga uti eder med
ali wisdom: lärer och förmaner eder inbördes med Psalmer och
Lofsånger, och andeliga wisor i nådene, och sjunger Herranom i
edart hjerta. Col. 3: 16.
Där någon eller några anse Bön och Sång hemma hos mig för
något, nytt och owanligt; så är detsamma det största bewis till wår
Christendoms djupaste förfall.
Hwad oss angår, som Lärare, så heter det, åtminstone till mig;
ty jag tar åt 111ig det: Så betygar jag nu för Gudi, och Herranom
Jesu Christo, den där döma skall lefwande och döda i sin
tillkommelse och i sitt Rike: predika ordet; håll på i tid och otid; straffa,
truga, förmana med ali saktmodighet och lärdom; NB ty den tid
skall komma, att de icke skola kunna lida hälsosam lärdom; utan
skola efter sina egna lustar samla sig Lärare, efter dem kliar i
öronen: och skola wända sina öron ifrån sanningen, och wända sig till
fabler; men då, war waken i ali ting; Lid och umgäll, eller
egente-ligare: Lid ondt; gör ens Ewangelisk Predikares wärk, uträtta ditt
Ämbete redeliga. 2 Tim. 4: 2, 3—-5. Detta föreställer Paulus icke
såsom någon onödig bisak, utan såsom något högst wigtigt; ty han
säger: Så betygar jag nu för Gudi, och Herranom Jesu Christo,
den där döma skall lefwande och döda. Sålunda heter det. O!
att wi snarliga waknade ur wår tunga sömn, och kunde se, hwad"
oss åligger, och hwad wi hafwe för wår Herres räkning försummat!
Här talas om tid och otid, och denne tiden och otiden måtte icke
blott wara den stunden, den timan, då wi predike, skrifte och
för-höre, hwilket sidsta skjer allenast en gång om året, i Byarne,
ändock Kyrko-lagen och Kongl. Förordningar påbjuda, att wi skole
fara flitigt omkring, besöka Ähörarena hemma i Husen, underrätta
och förmana dem. Hjelp Gud! huru mycket jag eftersatt af det,,
som jag bordt göra. Jag är wisst den otrognaste, den lataste och
försumeligaste skaffare. Huru fara då de ömkanswärdt wille, som
mena, att jag gör något öfwerflödigt, något, som är öfwer min
skyldighet, då jag anwänder en tima i weckan till en liten
uppbyggelse-stund och dess emellan ger mig god ro, och liksom icke frågar
efter Själarna, hwar de taga wägen. O! en bekymmerlös och
för-kastanswärd Själa-sörjare. Herre förkasta mig icke ifrån ditt
ansigte ewinnerliga! Härwid påminner jag mig, att wår Frälsare kallar
sine tjenare Herdar. Och wi wete en Herdes hjertelag, att han icke
blifwer stilla sittjande i sitt tjäll, för att där wänta, till dess det
willefarande och förlorade fåret sjelf kommer och gifwer sig
tillkänna; utan han går flitigt omkring, och söker upp det med stor
sorgfällighet.
■Skulle några, efter Davids ord uti Ps. 41: 7. hafwa kommet till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
