Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sven Silén, Den kristna människouppfattningen intill Schleiermacher (Docent Arvid Sjöstrand)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 319 .
sig närmast såsom en kosmologisk spekulation över Genesis’ första
kapitel om den paradisiska människan och hennes syndafall. Men
i verkligheten är denna spekulation bestämd av ortodoxiens soteriologi.
Uppfattningen av den paradisiska människan är en konsekvens av
grundsynen av rättgärdiggörelse och synd. Den ortodoxa
antropologien vill visa, hurusom skulden (reatus) binder människan vid hennes
syndiga existens, och hurusom rättfärdiggörelsen befriar henne från
reatus’ determinering. Den kosmologiska spekulationen om den första
människan behärskas helt av den soteriologiska synpunkten. Att så
är förhållandet, kommer till synes vid en jämförelse mellan
ortodoxien och socinianismen. Bägge utgå från en strängt biblicistisk
uppfattning men komma till rakt motsatt resultat. För ortodoxien
är den ursprungliga rättfärdigheten och arvsynden det väsentliga.
Men just mot dessa begrepp vänder sig socinianismen. Den
paradisiska människan kännetecknas genom herraväldet över de skapade
varelserna. Och syndafallet hade ingen existensdeterminerande
betydelse. Socinianismens moralistiska grundsyn leder till en
kosmologiskt orienterad antropologi på grundval av en
optimistiskt-evolu-tionistisk historiesyn. Ortodoxiens soteriologiskt orienterade
antropologi fordrar en pessimistiskt-depravationistisk historiebetraktelse.
Motsatsen mellan ortodoxien och socinianismen klarlägger den
föregående historiska utvecklingen. Denna utmärkes just av
spänningen mellan den kosmologiskt och den soteriologiskt bestämda
antropologien. I förstone var det kosmologiska motivet det
förhärskande. Men det soteriologiska motivet träder mer och mer i
förgrunden. »Den dogmhistoriska utvecklingsprocessens riktning
bestämmes av det förhållandet, att frälsningstanken alltmer vinner
inflytande på antropologins utformning vid sidan av och inom den
tidigare dominerande skapelsetanken . . . Den kosmologiskt bestämda
antropologin underordnas under den soteriologiskt bestämda», s. 113.
Den som på ett avgörande sätt givit det soteriologiska motivet dess
framskjutna plats är ortodoxiens, vad antropologien beträffar, närmaste
lärofader, Augustinus.
Upplösningen av ortodoxiens antropologi kan i ali korthet anges
på följande vis. Upplysningens framstegstanke skjuter åsido
ortodoxiens depravationistiska historiebetraktelse. Den etiska
dogmkri-tiken, uppburen av en allmän »förnuftsmoralism», förintar ortodoxiens
soteriologi. Och den historiska bibelkritiken river ned ortodoxiens
genesisexeges.
Den här endast antydda framställningen av den historiska
utvecklingen är på en gång mycket överskådlig och konkret. Förf.
har icke sparat på starka färger och pittoreska detaljer för att göra
skildringen omväxlande och intressant. Särskilt fäster man sig kanske
vid den utomordentliga teckningen av upplysningen, dess allmänna
kynne, konkretiserat i den etiska dogmkritiken, bibelkritiken och
framstegstanken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
