Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 6. Segebergsfördragets återverkan på svensk politik. Händelserna intill Köpenhamnskonventionen (april 1508)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lo
GÖSTA KELLERMAN
digare hade Gadh rått herr Svante att gentemot de konungsligt
sinnade rådsherrarna spela ut folkopinionen: »Ære thee beradde
^beslutna?) ther oppe, som skallet gik her nedre, oc i sigie ney medh
them, wtan dörena staa, faa wij höra, haa nest skiwther maaleth,
folka landzting ær mektykt (=mäktigt)».1
Till ersmässan sammankallade riksföreståndaren ett rådsmöte i
Ujtpsala för att komma till tals med ärkebiskopen och de uppsvenska
herrarna. Kallelsen till biskop Matts är bevarad.2 För Jakob
Ulvsson var det ett välkommet tillfälle att få dryfta de politiska frågorna
med herr Svante. Så försäkrar Västeråsfogden Olof Jonsson i ett
brev till riksföreståndaren den 10 maj: »Kæra herre, verduges idher
vithet, thet hans naadhe ær gladh, thet ider verdughet ær nw saa
nær op kommen för monghe handhe saker skyl.»3 I nästa mening
uttrycker han sin förvissning, att det icke skall gå så som herr
Svantes ovänner ämnat, och det är tydligt, att han ej räknat
ärkebiskopen in bland dem.
Beträffande rådsförhandlingarna i Uppsala är intet känt4, men
det kan med största sannolikhet antagas, att frågan om Gadhs
efiisko-■pat och bannlysning varit uppe. Bannlysningen hade nu börjat bli
allmänt känd i Sverige. Redan i mitten av april hade fra Mätta
inrapporterat till sin gemål, att en djäkne utspritt ryktet om
bannlysningen i Östergötland samt tillfogat, att det icke skulle kunna bli
någon barnkristning, brudvigsel eller prästvigning, förrän det
kommit en annan biskop. Natten till den 13 maj hade bannbullan
befunnits uppspikad på domkyrkoporten i Linköping, ehuru
domkapitlet av hänsyn till riksföreståndarens omnämnande i densamma
låtit taga ned den, innan folk hunnit samlas i större skaror.5 Ännu
hade dock icke ärkebiskopen tagit ställning till bannlysningsfrågan,
fastän han fått påvligt uppdrag i saken. I början av juni nåddes
Gadh av ett rykte, att ärkebiskopen ämnade bannlysa honom.
Ryktet torde stå i något sammanhang med förhandlingarna vid
1 BSH V, s. 168. Jfr Carlsson, Hemming Gadh, s. 163, not 1.
2 BSH V, s. 179 f.
3 BSH V, s. 181.
4 Vid ersmässan föredrogs för menigheten Smålandsallmogens av Gadh
uppsatta skrivelse, vilken mynnade ut i en uppmaning att aldrig gå med på
att släppa in kung Hans eller hans avföda »eller oss wndergiffwa andro rike,
som skatskylloge bönder» (BSH V, s. 176; jfr Carlsson, a. a., s. 165 f.).
5 DN XV, s. 113 f. BSH V, s. 181 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
