Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 6. Segebergsfördragets återverkan på svensk politik. Händelserna intill Köpenhamnskonventionen (april 1508)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
En speciell utredning var ägnad åt de olika möjligheterna i fråga
om förhållandet till Danmark. Därvid är först och främst att
observera, att det icke räknas med unionens återställande som ett
möjligt alternativ. De tre uppställda alternativen voro: x) rättegång;
2) krig; 3) ekonomiskt vederlag. Genom rättegång vore föga att
vinna. Svenskarna hade redan drabbats av kejsarens aktförklaring
och det vore storligen att frukta, att andra domare skulle påverkas
av dennes domslut. Ville man ändå appellera (i Rom), så borde man
först noga undersöka, vad för motivering man ämnade stödja sig
på. Det kunde ju hända, att man skulle kunna vinna framgång vid
kurian, men i vilket fall som helst skulle processen kosta stora
summor. Ville man åter fortsätta kriget, så måste man räkna med, att
ett nederlag skulle leda till evigt fördärv för riket och man skulle så sätta
de efterkommandes välfärd på spel (»epter thet wij örlige schole oc
ther oppa settia ali ware epterkommandis welferd, sa ath om gud
forbiwde ecke ginge epter war wiliæ, thaa waare wij alle thes riches
inbyggiares ewig förderff»). Därför måste man beräkna sina
maktresurser, så att man vore säker på att kunna tvinga kung Hans till
att uppge kriget. Att föra krig på vinst och förlust (»pa en lycka oc
ewentyr») vore vådligt. Krigets långvarighet skulle vålla
krigströtthet-. de få frälsemännen vedervågade sina liv, gods och gårdar,
köpstadsmännen klagade redan över stora gärder och över förlorade
skepp och laster, bönderna åter begynte tala om fördyringen av salt,
humle o. a. Riket var vidare utsatt för fientlig skadegörelse på
många håll: Gotland och Öland hade redan gått förlorade, Åland
hade nyligen blivit härjat, Finland befann sig i ett farligt läge, vid
Kalmar och i Västergötland behövdes stor härsmakt för att
upprätthålla försvaret. Och detta fastän kungen hittills hade hindrats
av konflikten med hansestäderna. När han nu uppnått fred med
dem, kunde värre väntas. Dessutom var kung Hans i förbund med
andra kungar och furstar, medan svenskarna visste få som ville
hjälpa dem utom Gud och allmogen (»tog hwad lith wij scole setia
til them1 om macthen komme kwnne wij ecke besijnna»).
Återstod alltså endast det tredje alternativet: att träffa en
förlikning (»dæctinghen») med konung Hans. Häremot kunde visser-
1 Det förefaller underligt, att man icke skulle kunna sätta sin lit till Guds
hjälp. Innebar det tron, att människan måste kunna reda sig själv och icke bör
fresta Gud?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
