Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1507—1512 - 8. Omsvängning i det politiska läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
Gud wnne eder ther til fornompst oc nadher, atj radh finne kunne,
at thetta örlig motte nw faa en ände.»
Ett tillägg behandlar det olyckliga härjningståget in i Skåne,
undër vilket Åke Hansson fick sätta till livet. Jakob Ulvsson
uttryckte sitt ogillande av detta. Det vore mot lagen att sända svenska
män utanför landamäret. De militära skäl, som kunde tala för ett
dylikt härjningståg, ha tydligen av ärkebiskopen icke tillerkänts
något värde, för honom ha de religiöst rättsliga motiven varit
bestämmande: »Gud förlate them ther j mot (= mot lagen) rådt haffue.
Gud giffwi oss makt til at beskerme oss her j wort eghit land.» Också
ett militärt skäl har emellertid anförts mot företaget: det vore ej
rådligt att utsätta folket för sådana äventyr, ty kung Hans hade
mer makt till sitt förfogande än man trodde. Sålunda sände
holländarna honom förstärkningar i hemlighet.
Efter det misslyckade anfallet på Skåne väntade man i
Västergötland ett danskt infall. Biskop Vincent, som en tid vistats
utanför stiftet1, måste skyndsamt bege sig tillbaka för att söka lugna den
oroliga allmogen. Därvid passade han också på att upprepa sin
tidigare anhållan om förläningar, uppenbarligen för att hålla sig
framme vid bort förlänandet av de efter Åke Hanssons frånfälle
lediga förläningarna. leke mindre än tre härader, Kinds, Barna och
Gudhems, ha upptagits i biskopens önskelista.2 Han vände sig också
till de rådsherrar, biskop Matts och Tönne Eriksson, som erhållit
riksföreståndarens uppdrag att å hans vägnar övertaga Åke
Hanssons förläningar, och bad dem lägga ett gott ord för sig, vilket de
även gjorde, dock utan att namnge någon speciell förläning.3
Samtidigt tillade därvid biskop Matts en påminnelse om sin önskan att
1 Orsaken var konfirmationsförrättningar i Linköpings stift. Vid hans
brådstörtade avresa ombad herr Svante biskop Ingemar att övertaga
förrättningarna, men denne var förhindrad av ett stundande prästmöte. BSH V,
s. 414.
2 Brev till herr Svante 1510 27/s (BSH V, s. 413). Biskopen försäkrade i
sitt brev: »Wij vele wethe landzens oc edert betzste, thet yterste wij formoge.»
3 »Käre broder, then verdige fader biscop Vincentius bath oss mykit thaa
wij ther nedhre vore, ath wij vilde vare hanss nadis budt til idert herredöme
om ith stiche län, hwar idert herredöme tecktis ther nedhre. Kwnde idert
herredöme thet nogrelunde göre, baade wij ganske kerligis, forhoppendes at
hanss nåde kan thet i rigisins tiänist oc met ider oc iders kere son altid vel
for-tiäne, och at idert herredöme vilde giffue hanss nåde ther oppa ith got swar
etc» (Grönblad I, s. 498).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
