Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Bj. Beckman, Dödsdag och anniversariedag i Norden med särskild hänsyn till Uppsalakalendariet 1344
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDSDAG OCH ANNI VERS ARIEDAG I NORDEN
US
Och vilken praxis i fråga om årsbegängelserna har utvecklat sig i de
centrala kulturländerna, framför allt i Frankrike, där förhållandena
är bäst kända?1
Anniversariet är, som namnet anger, en årligen återkommande
högtidlighet, en mässa, firad till åminnelse av en avliden. Tanken
att bedja för de döda är inom den kristna kyrkan gammal och
sammanhänger nära med skärseldsläran. Denna går åtminstone
tillbaka till Augustinus, men redan Tertullianus tillråder årliga förböner
(211). På 500-talet möter vi ordet »anniversaria» i Kartago, sedan
600-talet känner vi kollektiva mässor för en hel rad bortgångna,
sedan år 758 en årsbegängelse för en särskild person, Östangelns
konung Ethelred.2
Av gammalt ihågkom man vid varje mässa en rad av rikets
främsta dignitärer, och i klostren uppstod seden, att man höll gemensam
bön i kapitelsalen och då även bad för avlidna bröder, men så
småningom växte antalet av dem, som skulle ihågkommas, så starkt,
att man måste nöja sig med att blott ta med de mest framstående,
ja att inskränka sig till en förbön årligen, och denna förlades då helt
naturligt till dödsdagen, som ju samtidigt var födelsedagen till ett
nytt liv. För mycket högt förtjänta välgörare började man också
tidigt att i kyrkor och kloster fira en särskild minnesmässa på
dödsdagen, men detta skedde i början helt frivilligt och såsom en
undantagsvis beviljad nåd. På iooo-talet fick emellertid denna sed allt
större spridning, år 1186 påbjöd t. o. m. påven firandet av
anniver-sarium efter den franske konungen Ludvig VI, och på 1200-talet
började man rent av ihågkomma folk av borgerlig härkomst. Dock
hölls avgifterna för sådana minnesmässor så höga, att blott de rikaste
kunde kosta på sig dem.3
Under 1300-talet når anniversarieinstitutionen i Frankrike sin
kulmen. Det är nu, som anniversarier stiftas av de döende eller dessas
1 Rörande anniversarieinstitutionen se Dictionnaire de droit canonique,
art. »anniversaire», Molinier, Les obituaires fran^ais au moyen åge (Paris 1890),
Baumann, Ueber die Todtenbücher der Bisthümer Augsburg, Constanz und Cur
(Neues Archiv der Gesellschaft für ältere deutsche Geschichtskunde XIII s.
409 f.), Otto, Liber daticus roskildensis s. 13 ff.
2 Molinier, a. a., s. 1 f., 9, 26, 28 f. Dictionnaire de droit canonique nämner
engelska anniversarier redan från slutet av 600-talet.
3 Molinier, a. a., s. 23, 122 ff., 133.
o — 39858. Kyrkohist. Årsskrift 193g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
