Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jan Liedgren, Tillkomsten av drottning Christinas privilegier för prästeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
JAN LIEDGREN
ett sådant sätt, att man skulle kunna kalla predikan en motivering
för utfärdandet av prästprivilegier, ehuru ordet privilegier icke ens
nämnes.
Förslaget synes ha innehållit en uppräkning av samtliga
biskops-dömen och superintendenturer, kanske i samband med föreskrifter
angående consistorium regni eller generale consistorium
ecclesi-asticum.1 Härvid framkastades i rådet tydligen tanken på att flytta
superintendenturen i Mariestad till Karlstad2, något som efter
förnyad diskussion verkställdes vid ämbetets återbesättning i juli 1647.
Liksom i den förut nämnda instruktionen för Matthiae tyckes en
ganska utförlig behandling ha ägnats akademier, skolor,
boktryckerier o. d., vilka biskoparna ville få under sin inspektion. Av
rådsprotokollet framgår icke i vilken utsträckning regeringen ville
medge sådan, men alldeles ovillig var man ej mot sådana anspråk
från ärkebiskopen.3
Att privilegierna icke voro en biskopsinstruktion utan en sak,
som angick även andra än prästeståndet, fann Axel Oxenstierna sig
föranlåten att uttryckligen framhålla i rådet 4 december, närmast
med anledning av att prästerskapet vänt sig direkt till drottningen
med sin anhållan om privilegier och därför med rätt eller orätt kunde
misstänkas för att vilja undandraga sig de adliga riksrådens
inflytande. Strängnäsbiskopen förnekade emellertid, att hans besök hos
drottningen eller hennes givna samtycke haft sådant syfte: hon hade
ju remitterat ärendet till rådet. I detta sammanhang anmärkte
kanslern på att prästerna sökte framtvinga ett formligt erkännande
av deras rättighet att vara ett stånd i riket.4 Kravet hade
antagligen hämtats ur en bisats i § 3 av prästerskapets postulater vid
1 Jfr Holm, a. a., s. 142 not 2.
2 Protokollisten har först trott, att Mariestad nämndes i § 10, men har
sedan ändrat siffran till IX. Rådsprot. 30 nov. 1644, RA. Ändringen är
ej anmärkt i SRP s. 674 noten, där även följande § har n:r II i st. f. 11.
3 Rådsprot. 4 dec. 1644, RA: »och mentes att Magistratus tillstår
Erchie-bispen den samma». Ordet »Erchiebispen» är struket i originalprot. utan att
annat objekt satts i stället. Ej anmärkt i SRP, s. 677.
4 Oxenstiernas yttrande (Rådsprot. 4 dec. 1644, RA): »Hwadh behöfwes
det at I declareras stender, Ty wij äre det intet declarerade, intfiet borgare,
inthet bönder» är rätt citerat av Odhner, a. a., s. 130 not 1, men har förvanskats
i SRP, s. 676. — Jfr E. Hjärne, Från Vasatiden till Frihetstiden, 1929, s. 51
o. ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
