Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jan Liedgren, Tillkomsten av drottning Christinas privilegier för prästeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 JAN LIEDGREN
åter infinna sig i rådet förrän i början av oktober, och det var nu
Christina själv, som ledde debatten. Hon manade riksråden att
föregå adeln med gott exempel genom att, såsom prästerna önskat
(§ 21), deltaga i församlingarnas gudstjänster och, framför allt, begå
nattvarden icke i sina hus utan i kyrkorna tillsammans med andra
församlingsbor. Granskningen av de ekonomiska önskemålen
resulterade i att punkterna borde »så ställas och författas, att Kungl.
Maj:t icke bliver helt bunden till detta».1 Drottningen sade sig vilja
ge privilegier i huvudsaklig överensstämmelse med förslaget, men ej
till evärdelig tid utan endast »interimsvis, till kröningen bliver».
Några andra kritiska invändningar relateras i annat sammanhang.
Sekreteraren Nils Tungel, som föredragit ärendet inför rådet,
fick i uppdrag att inarbeta anmärkningarna i ett nytt koncept. Han
framlade sitt kraftigt omarbetade förslag vid ett rådssammanträde
den 15 september.2 Ärkebiskop Lenaeus och hans måg Ericus
Brun-nius voro denna dag inkallade inför rådet, emedan denne var
ifrågasatt till superintendent i Göteborg, och Lenaeus fick då tillfälle att
tala för sina ståndsbröders önskningar i privilegiefrågan.
Vid underrättelsen om ärendets hotande läge inlämnades några
»påminnelser pro memoria»3 av Erik Emporagrius, som var
drottningens överhovpredikant och därför av prästerna torde ha ansetts
äga särskilda möjligheter till inflytande. Emporagrius’ ingripande
lyckades också på flera punkter. I rådet hade anmärkts, att Kungl.
Maj:t icke kunde förplikta sig att låta ej blott de gamla utan också
alla nyare anslag till kyrkliga ändamål förbli orubbade, t. ex.
personella löneförbättringar. Tungel hade därför i § 3 tillagt ett
förbehåll för konungens fria dispositionsrätt över sådana s. k. vederlag,
som givits på grund av ökade bördor, men Emporagrius genomdrev
stadfästelse av vederlag, som givits som ersättning för verkligen
förlorade kyrkogods.4
Prästerna hade många gånger sökt befrielse från eller lindring i
utskrivningsbördorna. Om prästerskapets skyldighet att låta sina
1 Blyertsanteckning vid förslagets § 8 (om underhåll åt prästänkor).
Liknande uttryck finnas på flera håll i rådsprotokollet och anteckningarna.
2 SRP 1647, s. 182 f. Detta förslag har jag icke återfunnit.
3 Löst blad med Emporagrii handstil, Acta ecclesiastica .vol. 36, RA.
4 Av § 3 i 1647 års privilegieurkund härstammar första hälften från
prästeståndets förslag och de följande fjärdedelarna från resp. Tungels omarbetning
och Emporagrii P. M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
