Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jan Liedgren, Tillkomsten av drottning Christinas privilegier för prästeståndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING CHRISTINAS PRIVILEGIER FÖR PRÄSTESTÅNDET I47
hävdes nu huru drottningen 1644 själv övertagit regeringen, varvid
ständerna förnyat sina trohetseder, men däremot borttogs i dess
slut ett citat ur prästbudet (Malaki 2: 7) samt en mening, vari
åberopades de synnerliga friheter som Gud själv enligt Moseböckerna
givit »Levi släkte». Privilegieurkundens utfärdande fick härigenom
en starkare prägel av kunglig nådeakt än i ståndets förslag, vars
motivering något påminde om Johannes Rudbeckius’ tankegång i
»Privilegia doctorum».
Det måste anses ganska egendomligt, att en så betydelsefull
statshandling som prästeståndets privilegier utfärdades i frånvaro
av Axel Oxenstierna, som av så många orsaker var kyrkans främste
talesman inom rådskretsen. När dokumentet underskrevs var
kanslern nämligen ännu kvar på sitt Tidö. Fyra eller fem dagar senare
sände sekreteraren Nils Tungel till hans granskning jämte andra
handlingar »conceptet på prästerskapets privilegier» men han
framhöll, att det var först »effter Kongl. May:tz order», som privilegierna
företagits till avgörande trots kanslerns frånvaro.1 Det förefaller
t. o. m. ganska troligt, att Tungel icke sände sitt slutliga koncept
eller en kopia av den redan utfärdade akten, utan att kanslern fick
till påseende det förslag, som prästeståndet inlämnat vid riksdagens
slut i mars och som senaie försetts med marginalanteckningar vid
rådssammanträdet den 2 augusti.2 Det är då ej att undra på, att
Oxenstierna, ehuru han icke gjorde några invändningar, ansåg
prästerskapet hava högsta orsak till tacksamhet, »där Hennes Maj:t
behagar att benåda prästerskapet med sådana privilegier».3 Riks-
1 Nils Tungel till Axel Oxenstierna 24 sept. 1647, Brev till Ax. Ox., RA.
2 Förslaget (Acta ecclesiastica vol. 36, RA) bär en nära samtida
kanslipåskrift, att det utsänts till Tidö 25 sept. och återkommit därifrån 4 okt.; se
Malmström, Ad histotiam ecrtesiae suecanae . . . anno t at a, s. 29 not 4, där
kanslianteckningen avtryckts. Uppgiften i samma anteckning, att »desse
privilegier» inlämnats av prästerskapet i början av september och föredragits
inför drottningen 15 sept. måste bero på en förväxling; se ovan s. 167 not 5.
Sjöblom, a. a., s. 30 ff., har ej blott godtagit nämnda uppgift utan förmenar
även, att marginalanteckningarna »troligtvis äro af rikskanslerns hand»,
vilket redan pikturen gör fullständigt omöjligt.
3 Se brev från Axel Oxenstierna till Nils Tungel, dat. 27 sept. och 3 okt.
1647; det senare i original i Kanslitjänstemäns koncept och mottagna skrivelser,
vol. 19, RA. Vidimerade avskrifter av båda, som Tungel lämnat Laurelius,
finnas i K 70: 246—247, UUB. — Samtidigt lämnade Tungel ett utdrag ur
rådsprot. 15 sept., K 70: 245.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
