Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Jens Holdt, Niels Johannes Holm 1778—1845. Et Blad af Brødemenighedens Historie (Lektor Nils Jacobsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
genombrott. Han anställes nu som lärare i franska, tyska och musik
i brödraförsamlingens internatskola i Fulneck i England 1816—1820.
Här får han även taga del i arbetet bland barn och ungdom och
kommer i beröring med hednamissionen. Han träffar bl. a. samman med
svensken Hans Peter Hallbeck, på väg till sin 23-åriga banbrytande
missionsgärning i Sydafrika, vilken imponerar på honom genom sitt
oförsagda mod, sin rätlinighet och sin välvilja.
Sin betydelsefullaste livsgärning utförde Holm såsom ledare för den
norska brödraförsamlingen i Kristiania 1820—1834. Han var en erfaren
själasörjare, som genom sitt glada och frimodiga vittnesbörd om den
korsfäste Frälsaren såsom en Guds kraft till frälsning och om kyrkan
såsom de heligas gemenskap mitt under rationalismens tid samlade
många åhörare i brödraförsamlingens lilla sal, höga och låga, rådmän,
studenter, präster och småfolk. Den högkyrkliga riktningens senare
ledare W. A. Wexels var i yngre år hans förtrogne vän och mottog
många impulser av honom men blev sedan hans motståndare. Han
besökte även och samarbetade med biskop Bugge i Trondhjem och
trädde i personlig förbindelse med Hans Nielsen Hauge, som visserligen
ogillade herrnhutismen, emedan den alltför lätt förtröstade på Jesu
försoning och förbisåg »den moraliska lag, som Jesus inskärpte i sin
bergspredikan», men dock fick respekt för Holms djupa och äkta
fromhet. Denne fick genom resor inflytande i vida kretsar.
Sin största betydelse fick han dock genom sitt författarskap. Liksom
Grundtvig, gentemot vilkens angrepp han försvarade »bröderna»,
diktade han ofta psalmer, som omedelbart sjöngos vid gudstjänsterna.
Dessa trycktes först i mindre samlingar. År 1829 utkom »Harpen»,
innehållande 366 psalmer i brödraförsamlingens något ensidiga anda,
av vilka den mest bekanta är den även inom studentrörelsen kända
»Hvor salig er den lille flok, Som Jesus kjendes ved». Denna sångbok
blev omtyckt vid husandakten i de fromma hemmen och har ej varit
utan betydelse i den norska och danska psalmdiktningens historia.
Idérik och full av initiativ bildade han ett traktatsällskap efter engelskt
mönster, utgav en Ev angelie-Harmonie och en katekes och var i 9 år
(1827—1835) redaktör för Det Norske Missionsblad, det första i sitt
slag i Norge, varigenom grunden lades till det år 1842 i Stavanger bildade
»Norske Missionsselskab». Missionsbladet blev även ett medel att
förena herrnhutarna och haugianerna, vilka efter Hauges bortgång genom
Holms stora inflytande bland lekfolket blevo mera evangeliska. Han
ivrade för bibelns spridning och medverkade vid utgivandet av en
reviderad norsk bibelupplaga. Han var även en framstående pedagog, som
undervisade i stadens skolor.
Förf. framhåller även hans svaga sidor. Han var icke alltid lätt att
förstå sig på och umgås med. Han klagar själv över sitt dolda högmod.
Såsom herrnhutare var han strängt konservativ och förstod ej de
nationella rörelserna i Norge och Danmark och uttalade sig på ett oklokt
dömande sätt om dem liksom om grundtvigianismen. Hans ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
