Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Sture Kristofersson, Psalmboksförslagen av år 1765—67 och 1793 (Fil. d:r Bror Olsson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
Avhandlingens kanske starkaste parti är klarläggandet av Olof
Celsius’ roll vid arbetet med 1765—67 års provpsalmbok, av vilket det
berättigade i det gängse traditionella namnet »Celsiuska psalmboken»
klart framgår, och utredandet av övriga medarbetares insatser. Genom
ett ingående studium av de olika handstilar, som kommit till
användning, har det lyckats förf. att utreda många dunkla frågor och
identifiera författare till flera psalmer. Någon gång har förf. förletts att göra
saken värre än den i själva verket är, så t. ex. 289 ff. — det gäller där
1793 års provpsalmbok. I stället för att utgå från ärkebiskopens
uppgift, att Fant och Dahl varit hans förnämste medarbetare, har förf.
först företagit en paleografisk analys av handskriftsmaterialet för att
därmed bevisa, »att den ene av von Troils huvudmedarbetare var
professor Christopher Dahl». Det naturliga hade varit att utgå från denna
notis och låta den bekräftas av handskriftsmaterialet. Åtskilliga
psalmförfattare har förf. kunnat avslöja på denna väg, t. ex. Carl Johan
Brag, Lars Bælter, Johan Palmrot och torparen Anders Ersson i Östra
Ryd, som han visar vara identisk med författaren till »En ömsint
chris-tens samtal» (1791).
Det framlagda psalmboksförslaget fick emellertid ett kyligt
mottagande. Den litterära och kyrkliga kritik, som riktades däremot,
behandlas av förf. utförligt, och behandlingen torde ge en fullt riktig bild
av situationen. Vad som däremot kanske krävt en något mera ingående
undersökning är frågans behandling i sitt sista skede i riksdagen: ett
par notiser synas tyda på att dess fällande i denna icke så mycket berott
på en allmän opinionsbildning, utan på att den blivit en politisk fråga,
vilket förf. här och var antytt. Fullt utredd synes ej heller ärkebiskop
Troilius’ roll vara. Det är anmärkningsvärt, att medan episkopatet och
det högre prästerskapet —• liksom för övrigt även på 1600-talet i
liknande situationer — ställde sig snävt avvisande till de flesta reformkrav,
Troilius från första början uppträder som den drivande kraften i
psalmboksrevisionen. Det ligger nära till hands att försöka förklara detta
med hans egenskap av ivrig hatt, varvid man dock bör framhålla, att
icke alla hattar i prästeståndet voro anhängare av reformen, t. ex. ej
Troilius’ företrädare Henrik Benzelius, i politiskt hänseende mera
moderat hatt. Det är emellertid ytterligare ett par omständigheter, som
tyda på att psalmboksfrågan på 1760-talet gjorts till en ren partifråga
såväl av hattarna som av mössorna, vilka fällde förslaget vid 1769/70
års riksdag. Det är bl. a. svårt att förklara Troilius’ egendomliga åtgärd
1762 att hos Kungl. Maj:t anhålla om att kanslikollegiet skulle
underrätta boktryckarna i riket om att en ny psalmbok vore under utgivning
(i syfte att förhindra, att alltför stora upplagor av den gällande
psalmboken upplades) annat än som ett utslag av det härskande
majoritetspartiets säkerhet på förhand, att förslaget skulle antagas. Förargelsen
hos hattpartiet över frågans fall kommer här och där till synes. Bl. a.
har den kände samlaren Gahm Pehrsson i egenhändigt gjorda avskrifter
av handlingar till psalmboksförslagets historia (nu i Växjö stiftsbiblio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
