Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 1. Striden om riksföreståndareskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
Om detta års Eriksmässa i Uppsala berättar Olavus Petri i sin
krönika1, att ärkebiskopen och de äldre i rådet höllo burspråk på
torget och tillfrågade allmogen, vern de ville ha till riksföreståndare.
Ärkebiskopen förde ordet. Men när han meddelade, att rådet givit
sin röst åt Erik Trolle, sade allmogen härtill sitt nej. Någon bland
bönderna förklarade, att de inte ville ha Trollesläkten, ty den var
dansksinnad. »Om the som så swaradhe woro bönder, eller nogre
andre i bonda klädher, kan man icke weta», tillägger Olavus Petri.
Samtidigt höll herr Sten burspråk på Kungsängen och fick gott svar
på sin framställning. ■— Den lybeckske stadssekreteraren Johann
Röde uppger i ett brev, som skrivits blott några få veckor efter
tilldragelserna, att man bland Stures anhängare trakterat bönderna
med dryckjom och uppviglat dem att överfalla eller hota
ärkebiskopen under processionen till Gamla Uppsala för att han och hans
anhängare skulle förmås gå med på Sten Stures val.2 Ärkebiskopen
skulle dock ha anat oråd och Sten Sture hade efteråt måst urskulda
sig för tilltaget.
Jakob Ulvsson själv anspelar tre månader senare på burspråket
vid Eriksmässan i ett brev till herr Sten.3 Han nämner däri om en
bonde, Olaf Magnusson, som på herredagen i Stockholm skrutit av
att han fått 15 mark och så mycket mjöd och vin han orkade för
sitt tal mot ärkebiskopen vid Eriksmässan. Om denna vältaliga bonde
få vi vidare veta: 1) att han senare uppträtt och hetsat mot
ärkebiskopen vid Sala gruva och 2) att han vid tiden för brevet
förmodas vara hos riksföreståndaren i Stockholm. Detta allt under den
för en bonde brådaste tiden på året. Han kan alltså knappast
betraktas som en vanlig bonde utan snarare som en anställd agitator.
Sanningshalten i de lämnade uppgifterna kan ej gärna betvivlas, då
brevets adressat är Sten Sture själv.
Under tiden hade biskop Matts i mitten av maj återkommit till
Sverige efter lyckligt slutförande av förhandlingarna med Danmark.4
De svenska delegaterna hade insisterat på att även lybeckarna borde
deltaga i besluten och vid ett möte i Malmö, där även dessa voro med,
hade så den 23 april en överenskommelse träffats om ett slutgiltigt
1 Ed. Klemming, s. 303.
2 HR III: 6, s. 400.
3 Pp. brev i RA, Uppsala 1512 20/8 (Sturearkivet nr 1251).
4 Pp. brev i RA, Täljesund 1512 15/5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
