Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 1. Striden om riksföreståndareskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
Sten Sture stod sålunda nu mot en samlad rådsfront, som var
beredd att bjuda det yttersta motstånd mot hans planer.1 Den spända
situationen belyses av Olavus Petri, som berättar, huru rådspartiet
var lägrat för sig på Gråmunkeholmen, medan Sten Sture, Gadh
och deras anhängare höllo till på Stadsholmen.2 Man förhandlade
dagligen men utan att kunna komma överens. En natt höll det på
att bli strid mellan de båda parternas folk. Angreppet synes ha utgått
från Sturepartiets folk och det torde närmast ha varit ett tillskriva
rusets inflytande.3 På Gråmunkeholmen var man beredd att möta
angreppet, svennerna voro fullt beväpnade och klädda i harnesk och
kärrebössor voro uppställda på bron mot staden. Några frälsemän
lyckades lugna svennerna. Episoden vittnar om att rådet i enlighet
med konfederationen var färdigt att sätta makt mot makt.
Till slut uppnåddes dock en överenskommelse. Den 23 juli hyllade
rådet herr Sten som riksföreståndare, slottsloven överlämnades till
honom och ett glatt samkväm följde på slottet.4 Att denna hyllning icke
skett utan vidare, måste emellertid tagas för givet. Sten Sture torde
ha fått ge rådet vissa utfästelser. Så befinnes redan följande dag rådet
disponera över slottsloven på Viborg och Olofsborg i enlighet med
rådets men icke med Sten Stures önskningar.0 Slottsloven är nu
ställd på tre rådsherrar jämte Sten Sture (liksom förut äro
ärkebiskopen och biskop Matts med bland dem), till att mottaga slottsloven
befullmäktigas Sten Turesson och Erik Trolle, och det är meningen,
att den av dem skall överlåtas på Nils Bosson som slottsherre.
Förläningsfrdgan har tydligen överhuvud spelat en viktig roll vid
uppgörelsen. Den 27 juli erhöll sålunda biskop Matts bekräftelse å
1 Om hur försiktigt ärkebiskopen kort dessförinnan måst bete sig för att
icke ådraga sig misstankar och hur uppjagad stämningen var mot honom ger
Johann Rödes förutnämnda brev en god föreställning. Jakob Ulvsson gällde
som förrädare och Johann Röde utsattes för samma tillvitelse, när han ville
underhandla med honom. Man förstår, att Jakob Ulvsson under sådana
omständigheter, såsom Röde omvittnar, var mån att överlåta avgörandena till
rådet in corpore och själv avstå från personliga uttalanden. HR III: 6, s. 399.
2 Ed. Klemming, s. 304. — Enligt Olavus Petri började rådsmötet först
omkr. Marie Magdalene tid (22/7), men dokumenten ge vid handen, att
åtminstone rådspartiet varit samlat långt dessförinnan.
3 »De woro mest alle drukne, och woro blötte och nakne.»
■> STb IV, s. 258.
6 B. E. Hildebrands Saml. t. Sv. Dipl. i RA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
