Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - 4. Kyrka och stat åren 1512—1515 - 2. De politiska förhållandena intill kung Hans’ död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
GÖSTA KELLERMAN
Arvid hade en trogen vän, som han såvitt herr Åke kunde förnimma
helt kunde lita på.1
Allt tydligare framträdde riksföreståndarens avsikt att
undanskjuta rådet. När han så mot praxis sammankallade ett herremöte
till Vadstena vid tjugondedagstiden 1513 för beskickningen till
Danmark utan att först vilja rådgöra med riksrådet, framkallade det
självfallet allvarliga föreställningar från rådets ledande män. Jakob
Ulvsson framhöll i ett brev från Arnön den 5 december, att så viktiga
ärenden och även mindre viktiga alltid tidigare i den gamla goda tiden
fått sin förbehandling på ett möte med de närmast boende
rådsherrarna.2 Ännu vore det inte för sent, då biskoparna Matts och Otte,
Sten Kristiernsson o. a. snart kunde sammankallas, och ärkebiskop
Jakob föreslog därför ett kort sammanträffande i Enköping inom 12
à 14 dagar. Någon »förgrymmad varning», som Sjödin framställer
det3, gör ej brevet skäl för att kallas, men av allt att döma
framkallade riksföreståndarens inkonstitutionella politik allvarliga
farhågor hos ärkebiskop Jakob.
Även sedan herr Sten, trots att han befann sig på endast tre mils
avstånd från Enköping, helt vägrat att komma till det begärda
mötet, är det icke med hot utan med bekymmer som Jakob Ulvsson
reagerar.4 Till Vadstenamötet kan han i alla fall sannolikt icke
komma: »ty wii ære en gamel man, oc kan swa ware, at wii badhe för
allerdom oc menföre skul5 ecke kunne pa then tiid giffue oss pa någon
lang reso». Han ger sig för sin del tillfreds med riksföreståndarens
avvisande svar men uttrycker förhoppningen, att Vadstenamötet
måtte föra riket till fred.
Oberoende av Vadstenamötet och fredsförhandlingarna vore det
emellertid av en annan orsak nödvändigt, att de svenska
kyrkomännen finge sammanträffa med herr Sten, framhåller ärkebiskopen.
Det gällde det av påven som ett motdrag mot Pisakonciliet utlysta
allmänna kyrkomötet i Rom. Det är ägnat att förvåna, att detta först
nu blivit aktuellt i Sverige. Kallelsen hade utfärdats redan sommaren
1 Grönblad, Nya källor I, s. 571—574.
2 »Tha thet stodh wæl til i Suerige i fordom tiid, tha pleghede swadane
ærende oc æn the mindre wordedhe ske med the gode herrers rad oc samtykkie,
som widh handen bodde.» BSH V, s. 516 f.
3 Arvid Siggessons brevväxling, s. 566.
4 I brev d. 6/12 1512 (BSH V, s. 517 f.)
5 Längre fram heter det: »war tiid slitz ringe haeden».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
