- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Fyrtionde årgången, 1940 /
33

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan - Tillägg. Jakob Ulvsson efter avsägelsen 1515—1521

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKOB ULVSSON EFTER ÄMBETSAVSÄGELSEN

33

»at the thet ecke förhindra Gudz tienst forökelse». Med en för Jakob
Ulvsson typisk religiös motivering framhålles, att just denna
landsända borde vara särskilt angelägen att ej förtörna vår Herre, ty bleve
det krig, skulle de bäst behöva Hans beskydd. Det skulle därför
vara den fattiga allmogen till själavåda att förhindra »swadana
bijgningh och Gudz tienst».

Ännu samma månad kom Sten Stures attack mot dë misstänkta
herrarna. När ryktet om en tilltänkt belägring av Stäket nådde
Jakob Ulvsson, skrev han och varnade herr Sten för tilltaget.1, Han
säger sig ha förnummit, att man förtalade ärkebiskop Gustaf, i det
man beskyllde honom för att hindra oxforor och båtar från att komma
fram över Stäket, till Stockholm eller annorstädes. Ryktet om
Stä-kets tillämnade belägring ville han ej tro, men om så skedde, skulle
följden med visshet bli »langdt örliig och stort fordärff». Gustaf Trolle
hade givit honom i uppdrag att erbjuda ett hänskjutande av tvisten
till att avgöras inför riksrådet och »hwar godh man». Även för siri
egen del var Jakob Ulvsson villig att underkasta sig en rättslig
undersökning. Han skulle t. o. m. komma utan lejd, var och när det vore
möjligt »för wor ålderdom och kranckhet».

Viktigast av allt vore dock, att herr Sten visade kyrkan och det
ärkebiskopliga ämbetet tillbörlig vördnad. Det vore så ett mindre
ont, att han själv utsattes för övervåld än att ärkebiskop Gustaf bleve
utsatt därför.2 Så betygar Jakob Ulvsson, huru kyrkan och dess
sak betydde mer för honom än hans egen personliga välfärd. Sitt
liv lade han i Guds händer, han ville ej förarga någon.3 Dock satte
han det hoppet till herr Sten, att denne icke ville tillstädja, att han
skulle fara illa på sin ålderdom. Hans förhållande till herr Stens far
och farfar och andra vänner, ja även till herr Sten själv, hade gjort
honom förtjänt av det. Jakob Ulvsson slutar sitt brev med att
bedja Gud om tålamod för sig själv och klokhet för herr Sten »oc
flere gode män».

1 I brev från Arnö den i september 1516 (HSH XXIV, s. 56 ff.).

2 »Thet är radeligit käre her Sten ati haffwe gud och then helige kirke och
hennes prelater och personer i tiilbörlige worde och besynnerlige . . . her
erchebisp göstaff then wor egin erchebisp är, Teckes alzmectug gud at någon
aff oss badhe skulle något arkt eller hoffmoth skee, ware myndre skada ath
thet fulle pa war deell än pa hans nadhe» (texten efter originalet).

3 »wij sättie pa ware siida aldeles i wars herre hender, ingen wele wij
forarga».

3 — 39863. Kyrkohist. Årsskrift IQ40.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1940/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free