Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - I. Åren 1702—1711 - 2. Den Tessinska predikstolen. Av N. J. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG
Predikstolen uppsattes vid den andra pelaren åt väster från det
norra tvärskeppet räknat, alltså framför den nuvarande dörren från
sakristian ut till kyrkan. Denna plats intog predikstolen under nära
200 år, nämligen till år 1887. På våren detta år, då det Zettervallska
restaureringsarbetet pågått mer än ett år, blev det för fullföljande
av det pågående arbetet med mittskeppspelarnas ombyggnad nödigt
att flytta predikstolen från sin gamla, ursprungliga plats, vilket också
på kortast möjliga tid utfördes. Det dyrbara verket blev enl. Kungl.
Maj:ts förordnande nedtaget, sedan en stor fotografisk avbildning
utförts och tillfälligt förvaringsrum beretts inom Uppsala slotts
murar. Vederbörande tänkte sig då för tiden, att predikstolen aldrig
mer skulle komma till användning i domkyrkan. Dess former och
ornament i barockstil ansågos vara oförenliga med den vid
restaureringen rådande smaken. Därjämte gjordes vid tillfällen, då frågan
var på tal, tekniska svårigheter eller påstådda omöjligheter gällande,
mest beroende på den vid restaureringen åsyftade reduceringen av
pelarbredden. Men då restaureringsarbetet började lida mot sitt
slut, låg landet något annorlunda till. Det började bli slut med
tillgångarna. Man måste se till, att dessa förslogo till det nödvändigaste
och restaureringskommittén såg sig nödsakad att hålla till godo med
den gamla predikstolen. Det fanns dessbättre inga pengar, varmed
man kunde bekosta en ny. De bristfälligheter, som funnos å pjäsen
undersöktes till en början och visade sig icke vara av svårare
beskaffenhet än att de kunde avhjälpas för ett helt ringa belopp.
Därnäst blev det fråga om platsen. Den ursprungliga ansågs på
grund av ovannämnda »svårigheter och omöjligheter» vara utesluten
och lämnades utan vidare ur räkningen. En av de stora pelarna i
tvärskeppet kunde däremot komma på tal under förutsättning att
vissa förändringar med predikstolen finge vidtagas vid
uppsättningen. Valet kom, som man vidare kan se i N. J. Söderbergs
utgivna berättelse om den Zettervallska restaureringen, att stå emellan
den östra och den västra mittskeppspelaren på den norra sidan.
Skäl anfördes både för det ena och det andra förslaget.1 Akustiken
ansågs emellertid böra ha det bestämmande ordet och den blev även
i detta fall avgörande, såsom den vid anställt talprov bedömdes
av kommittén. Provet utfördes på eftersommaren 1892 i närvaro
1 N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893, I och II,
Uppsala 1923, till vilket arbete även i det följande hänvisas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
