Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 8. Kortfattad allmän överblick. Av N. J. Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG
arbete för domkyrkan åren 1704—1706. Han hade svarat för hela
arbetet med koppartäckningen å kyrkan, varvid kopparplåten av
gammal koppar utsmiddes vid Avesta och Hallsta bruk.
Direktören Henrik Christopher Engelhardt. Engelhardt efterträdde
professor Erie Burman i organist- och rectoris-cantus-tjänsten vid
domkyrkan, sedan tjänsten, såsom av domkapitlets prot. den 6
oktober 1725 synes, förklarats till ansökan ledig. Tillträdet
fördröjdes några år enär Burman sökte att bli bibehållen vid direktionen
över musiken även efter sin utnämning till professor, vilket emellertid
icke medgavs. Engelhardt har tagit domkapitlets tid och utrymmet
i dess protokoll rätt mycket i anspråk. Mannens tillvägagångssätt
och förhållanden äro emellertid ofta nog föga tilltalande. I hans
äktenskap rådde oenighet. Hustrun beklagade sig skriftligen hos
domprosten över att mannen behandlade henne okristligen (dkpts prot.
10/6 30) och den 4 november 1730 begärdes hos Consistorium
skilsmässa. Det engelhardtska äktenskapsmålet pågick i åratal i
Konsistorium och Hovrätt. Fördelningen av de med tjänsten förenade
löneförmånerna medförde tillika stridigheter. Skötseln av tjänsten
vållade ständigt besvär, förmaningar och varningar vid
kyrkorådssammanträden. Vid ett tillfälle (den 12/s 1736) föreställdes av
landshövdingen, hur självmyndigt och försumligt Engelhardt tid efter
annan förestått sin syssla, och det blev beslutat att Engelhardt skulle
inkallas och höras. Inför domkyrkorådet förklarade han härvid, att
»han kunde intet förtroende hafva till Herr Landshöfdingen» och på
tillfrågan om anledningen härtill svarades: »Hur skall jag kunna ha
förtroende till den, som hyser och föder i sitt hus den, som är orsaken
till min timeliga och eviga olycka.» Landshövdingen hade nämligen
efter skilsmässan givit fru Engelhardt anställning bland
tjänstepersonalen på slottet.
Några månader senare, den 11 oktober, erhöll Engelhardt
föreställningar för den ledsamhet, det besvär och den förtret, han
förorsakat genom att underlåta att spela på orgorna m. m., och kyrkorådet
ålade honom inkomma med skriftlig avbön och begäran att få bli
kvar vid tjänsten. Vid nästföljande sammanträde, den 27 oktober,
till vilket Engelhardt inkallats, erinrade han skriftligen om, att han
avsagt sig orgelns trakterande. Påföljande år, 1737, den 19
december anmodades han att spela på orgeln under den instundande
helgen, men förklarade upprepade gånger »min hand kommer aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
