Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Hahr och N. J. Söderberg (†), Uppsala domkyrka under 1700-talets första hälft - III. Åren 1737—1750 - 9. Hårlemans tornhuvar på Uppsala domkyrka. Deras tillkomst, stilursprung och betydelse som förebilder. Av August Hahr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I IO
AUGUST HAHR OCH N. J. SÖDERBERG
konsistoriehuset med fasad åt Sankt Eriks torg. På sin tid betraktat
med en viss stolthet är det numer för de flesta en okänd storhet,
nedpressad av den överväldigande Zettervallska dömen med alla
dess uppåtsträvande torn och spetsar, om vi från torget ta
byggnadsgruppen i sikte. Ungefär samtidigt uppstod den mera enkla
katedralskolan, nu mer domkapitelshuset, som sammanbands med
ett äldre parti söderut, det ålderdomliga domtrapphuset, som med
sitt kupoltorn, sin från Fyristorg förande trappa m. m. fick sin
karaktär av Hårlemans närmaste efterträdare Carl Johan Cronstedt. Det
i väster belägna Gustavianum, det stolta minnet från Gustav Adolfs
och Rudbecks tider, blev särskilt till det inre dock föremål för en
restaurering av Hårleman själv. Den kan ännu i många drag skönjas,
t. ex. i den ovala, tvärs genom huset gående trapphallen, i de stora
salarnes dekor i översta våningen o. s. v. Men även till närmaste
omgivning sträcktes vare sig hans egen eller åtminstone hans stilriktnings
restaurerande eller nybyggande verksamhet. Ärkebiskopshuset, det
forna Seminariehuset, nu akademisk institutionsbyggnad, det
Värmlands nation tillhöriga hörnhuset vid Riddartorget, vid den tiden
sjukhus, det förr s. k. Aurivilliska huset bredvid Gustavianum o. s. v.
Ja, hans omsorger kom även att gälla på andra sidan Fyrisån
belägna hus, som t. ex. det Gamla observatoriet och det från den
Rud-beckska perioden stammande Linnéanum. Ännu en Hårlemansk
arkitektonisk grupp uppstod, om även vid stadens utkant, i det
återuppbyggda slottet med den stora, efter 1600-talets principer
anordnade slottsträdgården. Det förra fullbordades aldrig helt efter
hans avsikter och den senare, nu Botaniska trädgården, började väl
förändras efter hans ritningar, men kom snart att förvanskas, t. ex.
genom orangeribyggnadens tillkomst o. a. Men trots allt möta vi
fortfarande på många håll märken efter »frihetstidens mästerbyggare».
Domkyrkans lanterniner voro därför fordom både ett Uppsalas
vårdtecken och nästan en signatur på dess monumentalare bebyggelse.
Nu ha dessa tecken fallit sedan länge. Den av Tessin modifierade
domkyrkan, som i lugnt vilande majestät höjde sig över den
omgivande byggnadskransen, förvandlades till en efter stilens bästa
franska mönster vertikalt betonad gotisk katedral i tegel och cement,
vilken senare skulle föreställa sandsten. Det baltiska avlägsnades
omsorgsfullt. För närvarande genomgår den en för längre tid
beräknad omdaningsprocess, i första rummet avsedd att borttaga den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
