Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oluf Kolsrud, Blodbadet i Stockholm aar 1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blodbadet i stockholm aar i52o
I77
og ätter hev freista aa analysera og forstaa tilgangen i dette dramaet,
hev vore stelt framfyre månge problem. Hovudspursmaalet, um
plan og formaal, um motiv og skuld, fører inn paa fleire
einskild-spursmaal: um skilnaden i motiv hjaa dei agerande, um rettsgrunnane
og den kanoniske prosessform, um tilhøvet med amnestilovnaden
av 8. september, um verknaden av nye upplysningar som kom fram
under sjølve rettargangen, um samanhengen med den indrepolitiske
situasjon, um prinsippet for avrettingane og dei serlege grunnane
for halshoggingi av dei tvo biskopane. Breidt rom hev kjeldekritiske
dryftingar teke, baade um dei dokument som var faktorar i sjølve
aksjonen, og um relasjonar um tilgangen fraa samtidige, og
vurde-ringi av dette materiale.
Dei viktigaste kjeldor finst, naturleg nok, i nordiske arkiv;
dessverre er dei ikkje paa langt nær so riklege eller so klaare som
me skulde ynskja. Det er paafallande, at denne ugjerning — som
vekte slik uppsikt i samtidi, og som framfor alt var ei brutal krenking
av kyrkja -—• hev etterlate relativt faa og lette spor i Vatikanarkivet.
At nokon skriftleg relasjon um blodbadet ikkje hev vore aa finna
der, kann ha si ytre orsak i den mangelfulle overlevering av lause
arkivsaker fraa millomalderen i dette arkivet. Men nokon dom o ver
den eller dei skuldige, etter nærare gransking av saki, kann me
ikkje sjaa at påven hev feilt. Det som fyreligg, er korte
protokolla-sjonar av forhandlingar i kardinalkonsistoriet.
Fire slike protokollasjonar — fraa 14. juni og 1. juli 1521 og 13.
og 29. april 1523 — finst i Acta Vicecancellarii og hev lenge vore
kjende for historikarane. Dei vart fyrst framdregne av den italienske
lærde Marcus Ubertus Corrigiarius, professor theologiæ i Pavia,
† 1592, og eitert i den försvarsskrift for Christiern II som han
for-fatta paa uppmoding av Christierns yngste dotter Christine de
Lor-raine. Corrigiarius upplyser, at der med tilføre av hans verk vart
gjort inngaaande arkivgranskingar i Rom, fyrst av andre, derefter
förening 1929—30, Linköping 1929, s. 63—86. Upptrykt i: Nils Ahnlund*
Från medeltid, och vasatid, Sth. 1933, s. 104—27. — Lauritz Weibull, Kristian
Erslev och Stockholms blodbad. Scandia, III, 1930, s. 117—39. — Nils Ahnlund,
Kristiern II i svensk och dansk historieskrivning. Nordisk Tidskrift, N. S.,
VI, 1930, s. 513—27. Upptrykt i: Nils Ahnlund, Från medeltid och vasatid,
Sth. 1933, s. 128—48. — Lauritz Weibull, Didrik Slaghæk efter Stockholms
blodbad. Scandia, X, 1937, s- —9°- — Rudolf Bergström, Stockholms blodbad
och det svenska unionspartiet. Svensk Tidskrift, XXIX, 1939, s. 113—26.
12 — 39863. Kyrkohist. Årsskrift 1940.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
