Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salomon Kraft, Jöns Bengtsson (Oxenstierna), den vendiska hansan och 1457 års tronskifte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jöns bengtsson, hansan och i457 års tronskifte 249
höriga penningmedel i Lübeck. Av den rätt så vidlyftiga
korrespondens, som med anledning härav kom att föras mellan
exko-nungen och hans finansiella ombud i Lübeck, Henrik Greverade,
får man emellertid icke frestas att tro, att Pinnows mission allenast
eller väsentligen tagit sikte på dessa medel.1 Det har främst gällt
att åter bringa reda i Sveriges genom Kristians krigföring och
blockad derangerade utrikeshandel2, och ingen har härvid bättre än
Henning Pinnow kunnat föra landets borgerskaps och bergsmäns talan.
Ett ordnande av relationerna till Lübeck måste vara ägnat att stärka
Sveriges position även gentemot den danske konungen. Det är
under sådana omständigheter ingalunda överraskande, att den lybske
krönikören haft tillgång till den oxenstiernska rådsgruppens
unionsprogram. Jöns Bengtsson och hans rådskolleger ha velat utnyttja
den svensk-vendiska intressegemenskapen att tvinga sin blivande
konung till större hänsyn mot de svenska kraven på utrymme inom
den unionella ramen.
De svenska kraven ha framlagts för konung Kristian av de båda
rådsdelegaterna. Troligen har detta skett snarast möjligt efter
rådsmötet i mars. Sändebuden mottogos i Danmark med konungens
förslag till konungaförsäkran. Därest de anlänt före det danska
rådsmötet den 3 april, ha de tillika fått göra erfarenheten, att deras
närvaro icke förmått åstadkomma ens den minsta ändring i Kristians
syn på den svenska regeringsfrågan. Skickligt undvek han i sina
manifest till Sveriges innevånare att taga ställning till de vid
unionsuppgörelser så brännande spörsmålen om slottslänens fördelning
och den svenska regeringens ordnande under konungens frånvaro.
Samtidigt tillkännagav han sin föresats att utan främmande
inblandning träffa en uppgörelse med svenskarna på ett ännu tydligare
sätt: han stod redan i april mitt uppe i tillrustningar för att med
flottan bege sig till Sverige. Den 13 april meddelade han detta i
brev till Lübeck (»so wij unns nu strax dencken na Sweden to
fugende») och begärde bistånd med proviant för expeditionen.3 Under
sådana omständigheter måste de båda sändebuden resignera inför
sitt uppdrags utsiktslöshet.
1 Jfr Kumlien, a. a., s. 35, med not 1.
2 Se härom Lönnroth, a. a., s. 30g: se om saltbristen i Östergötland
under kriget Historisk Tidskrift 1940, s. in, not 5.
3 Urkundenbuch der Stadt Lubeck, 9, s. 431 (Kumlien, a. a., s. 36, not 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
