Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jean Hoffmann, Upphävandet av Nantesiska ediktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
jean hoffmann
décidé d’interdire tout exercice de la religion prétendue
réformée»-men samtidigt tillade han till kungörelsen om upphävandet en
bestämmelse, som Louvois påtog sig att göra ineffektiv: »les
protestants pourront demeurer dans le royaume sans pouvoir ëtre
troublés ni recherchés du fait de leur religion.»
Om det hade varit sant, att det icke längre fanns några
protestanter i Frankrike, skulle det varit helt naturligt, att konungen bröt
ett band, som tvingade honom att sammanleva med sina
undersåtar på grundval av ett fördrag. Enligt arkivens vittnesbörd1 hade
konungen aldrig, trots vad däremot skrivits och lärts, kännedom om
huru omvändelserna åstadkommits, om vilka ministern Chamillart.
senare bittert antecknade, att »la plupart étaient feintes», ej heller ’
hade reda på antalet utvandrade. Om han hade vetat sanningen, ha
vi alla skäl att tro, att hans nationalkänsla, skulle ha velat hindra
ediktets upphävande. Bevis härför är den svårighet man hade att
övertyga honom mitt i denna atmosfär av lögner, av lössläppt
egen-nytta och hat samt intriger, då han därtill drevs fram såväl av sin
biktfader som av sin egen religiösa tro. Visserligen var han konungen
och som sådan den ansvarige. I rättvisans namn måste detta ansvar
också delas av anstiftarna till upphävandet: Le Tellier, Louvois,.
Mme de Maintenon liksom av den stora massan av folket. Man tror
visserligen lätt det man vill tro, och Ludvig XIV har inte gjort alla
de ansträngningar, som skulle varit önskvärda, för att han skulle
kunnat se klart. På två utslagsgivande punkter, dragonnaderna 1681
och den protestantiska emigrationen, blev han alltid skamligt
bedragen av en förvånansvärt väl organiserad sammansvärjning. Alla
samtida protestanter äro överens härom och denna överensstämmelse
är rörande: de som hade lidit så mycket voro de ivrigaste att anföra
förmildrande omständigheter för sin konung; på en tid, då man så
väl förstod att hata, måste ett sådant vittnesbörd vara
utslagsgivande!
Ännu en sak: 1685 var konungen sjuk; ända till operationen i
november 1686 regerade Louvois praktiskt taget ensam, då han hade
prinsens underskrift och visste att begagna sig därav. Sålunda tillade
Louvois av egen maktfullkomlighet, då konungen i kungörelsen om:
1 Se bl. a. Bibliothèque et Musée du Protestantisrae Franfais i Paris, ochi
särskilt Archives de la Bibliothèque de Tours.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
