Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Granskningar och anmälningar - Gustaf Törnvall, Andligt och världsligt regemente hos Luther (Docent Hans Cnattingius)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
granskningar och anmälningar
Gustaf Törnvall, Andligt och världsligt regemente hos Luther.
Studier i Luthers världs- och samhällsbild. Akad. avh. Lund 1940.
231 s. Kr. 4: 75.
Törnvall vill i föreliggande undersökning, som är av rent systematisk
natur och kanske mer rent systematisk än man av titeln kunnat
förvänta, anknyta till Einar Billings avhandling »Luthers lära om staten»
(1900) och till specialundersökning upptaga Luthers lära om det andliga
och det världsliga regementet, vilken Billing fäste uppmärksamheten
på men icke fann tillfälle att mera ingående sysselsätta sig med. Som
Törn vall påpekar, var det först på 1930-talet, som teologien fick upp
ögonen för den mycket centrala roll, som denna lära om de båda
regementena spelat i Luthers tänkande.
Här kan det endast bli fråga om att framhålla några av de viktigaste
tankarna i Törnvalls fängslande och djupborrande undersökning.
Törnvall tar sin utgångspunkt däri, att Luther icke känner något oförmedlat
gudsförhållande. Vänder sig människan till Kristus, möter hon det
andliga regementet, söker hon sig ut i världen, träffar hon på det
världsliga regementet. I båda fallen är det karakteristiska det, att regementena
äro uttryck för en gudomlig verksamhet. När Ordet predikas, tänker
Luther i första hand icke på den mänskliga verksamheten utan på Gud,
som så träder människan till mötes. Så även i det världsliga regementet.
Det är Gud, som genom det världsliga regementets ämbeten och stånd
vårdar sig om oss. Handen, som skipar rättvisa med svärdet, är icke en
människas hand utan Guds. Dessa ämbeten och stånd höra så nära
samman med Gud, att Luther kan likna dem vid en en klädnad, som
döljer hans majestät. På detta sätt, menar Törnvall, får den skapade
världen en central plats i gudsförhållandet. Gud är alltjämt närvarande
i sin skapelse.
Tidigare forskare som Sohm, Troeltsch och Holl ha enligt Törnvall
kommit till korta med dessa problem, därför att de icke lyckats finna
något organiskt samband mellan de båda regementena, så som det
råder hos Luther, vilken icke kan tänka på det ena utan att samtidigt
tänka också på det andra och vilken alltid nämner båda regementena
tillsammans. De båda regementena utgör för Luther en dubbelaspekt
på Guds uppenbarelse. I en följande analys av de olika planen i
rege-mentsschemat kommer författaren fram till att denna tvådelning av
regementena uttrycker den grundläggande religiösa distinktionen mellan
lag och evangelium. Sett såsom lag blir nu det världsliga regementet
en del av Guds skapande verksamhet. »Schaffen heysst gebieten», säger
Luther, d. v. s. att skapa innebär att bjuda och befalla. Därför är det
icke tillfredsställande att se det världsliga regementet under
institutionens synpunkt, som något statiskt och som en en gång fullbordad
skapelsehandling. Nej, »kanske skulle man kunna säga, att skapelsen s. a. s.
regeras fram genom lagen eller budordet» (s. 55).
Av största vikt är även något annat, som följer av Törn valls ener-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
