Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - IV. Kult och ekstas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankar, så skall Gud ej komma ned i en sådan. Gudsmänniskorna
nödga varje människa till rad’enie, i det de säga, att om någon ej
dansar i kretsen, så kommer ej heller nåden till en sådan människa.»[1]
Och från ett chlystskepp meddelas följande: »Under det alla på ett
muntert sätt sjunga visor, står en upp från sin plats, hoppar, svänger
med armarna och springer, tills han faller i ekstas; därpå stannar
han framför en kvinna och skriker till...»[2] En viss Alexej
Dimitrovitj Mironenko, som återvänt till ortodoxien, ger i sin skrift »Alexejs
liv» en skildring av en chlystisk rad’enie: Efter ett tal av en av
ledarna sätta sig kvinnorna, sjunga och klappa i händerna, medan
männen dansa. Sedan dessa dansat i två timmar, bytte man om, så
att männen sjöngo och kvinnorna dansade. »Plötsligt», säger han,
»kom Praskov’a Ivanovna i ekstas, d. v. s. först blev hon slö, men
sedan fylldes hon av en helig glädje och levde med i hur människor
inför hennes ögon ledo, d. v. s. dödade sitt kött.[3]
Nu vill det alltså av dessa citat synas, som om dansen vore ett
medel att framkalla ekstas. Å andra sidan ges minst lika många
bevis för ett motsatt förhållande, nämligen att dansen i sig själv
skulle vara av ekstatisk natur. Konovalov hävdar ju, som nämnt,
att det hela är lokomotoriska rörelser. Han anför härför uttalanden
av ett flertal sekterister, som påstår, att de måste dansa, vare sig
de vilja eller ej. En chlyst säger t. ex.: »det händer, när man sitter
med de andra och hör, hur glatt de sjunga, och ser, hur de dansa,
att något liksom drar en in i ringen, för att man också skall dansa».[4]
Och den redan citerade kammarherre ’El’anski skriver: »Cymbaler,
harpor, cittror och orglar sätta vi i rörelse, såsom David dansade
framför Herrens förbunds ark. Och då den oförståndiga Melchola
skrattade, så hoppade och spelade han än mera. Så skrattar också
i dag densamma Melchola och smädar, men gudstjänarna hoppa och
dansa än mer i Davidshuset, liksom benådade barn, druckna av det
nya ölet; den högvördiga Passan är alltid hos oss.»[5] Detta säger ju
visserligen ej så mycket. Tydligare talar prästen V. Remorov i en
artikel i en missionstidskrift. Han säger, att hur underligt chlysterna
än bära sig åt vid dansen, så är dock detta ingenting gjort, konstlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
