Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Christofer Klasson, Det ryska ekstatiska sektväsendet - IV. Kult och ekstas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hänryckning. Ekstasen har kommit över dem. Och denna ekstas
tar sig oftast synliga uttryck i lokomotoriska rörelser, dans eller
hoppande, automatiskt tal, såsom profeterande och
tungomålstalande. Personen fylls av en obeskrivlig glädje och känner en
underbar lätthet.[1]
Personen kan så gott som aldrig hindra ekstasen. Ch lys t en
Lemitev berättar, att han i hänryckningens ögonblick »faller i någon
sorts glömska, gråter, skrattar och plågas i konvulsioner och har ej
krafter att hålla det tillbaka.»[2]
Ekstasen medför ofta förändringar i personens utseende. Så
förändras t. ex. hudfärgen. Dingelstedt säger i en skildring av en
sammankomst hos sekteristerna i Kaukasus: »Plötsligt försjönk
Tel’egin åter i tankar. Sedan han några sekunder setat tyst, riktade
han plötsligt åter sina ögon mot himmelen och sträckte händerna
uppåt. Därefter begynte han andas allt högljuddare och högljuddare,
allt hastigare och hastigare, på ansiktet kom en märkbar blekhet,
hans kinder blevo gröna...»[3] En annan iakttagare av de
kaukasiska sekteristerna säger, att hos dem »blevo först ögon och ansikte
röda, sedan vita som lärft, så att de för ett ovant öga alla föreföllo
förfärliga, och om de kysste en, under det de gingo i Anden, fick man
ett intryck av köld.»[4] Andra fenomen följa såsom att ögonen stråla
med en särskild glans och när upphetsningen blir störst, visar sig
fradga kring munnen på ekstatikerna.[5]
Den ekstatiska gråten skattas högt. Enligt skoptserna är det
denna gråt Jesus menar, då han säger, att om människan ej födes
av vatten och ande, kan hon ej komma in i Guds rike.[6] Detta har
samband med vad vi förut nämnde om medlidandet som en verksam
drivfjäder vid framkallandet av ekstasen. Prästen P. Danilov
berättar i en uppsats: »Först sjunges sånger med ett sorgligt motiv,
varunder ej sällan höres stönanden, tunga suckar, vilka ofta övergå
till allmän gråt.»[7] Ofta råka sekteristerna i ekstas även utanför sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
