Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Jerker Rosén, Konung Valdemar Birgerssons färd till påven 1274—1275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
j erker rosén
bullorna i sitt rätta politiska sammanhang, vägrar sätta tro till
uppriktigheten i påvens uttalade vilja att bistå Valdemar: »Brevet är
påfallande kortfattat och snävt. En påve, som velat hjälpa, skulle
ha uttryckt sig på annat sätt.»1 Kvar står emellertid det faktum,
att Valdemar gjort ett sista förtvivlat försök att spela ut påvedömet
mot den svenska kyrkliga ledningen och att påven verkligen riktat
en direkt befallning till den sistnämnda att bistå konungen.
Man måste då under alla förhållanden fråga sig, om icke den
förändrade påvliga hållning, som demonstrerats i bullan av den 9
januari, fått någon återverkan i Sverige.
Den enda svenska källa2, som har några upplysningar om
förvecklingarna i Sverige 1274—75 före den väpnade konflikten
sistnämnda år, är Erikskrönikan. Denna känner icke till de av den
norska Magnussagan relaterade försoningsmötena 1273. Sedan
Juttaepisoden skildrats, kommer i krönikan ett parti, som redogör
för Valdemars barn3, och därpå följer — omedelbart före den
väpnade konflikten — en utförlig redogörelse för ett försoningsmöte i
Tränonäs4:
The fyre bröder toko een stempna
then stadin vil jak for ider nempna
thz hooff thz war a Träno näss
vm somaren then tiid lööff ok gräss
haffde sik wiith om werldena spreet.
Thz war summum liwfft ok somum leett
thz hertugh Magnus konungen ther vntsagde
ok waro the ther, ther got tillagde
at them skulle wäl sämya vpa
siw biscopa värö ther tha
thz war mothe thera vilia
at them skulle nokot at skilia
biscop Bengt han sagde swa
myne bröder i skulin mik swa första
at jak er ider rette broder
bade vm fader ok swa aff moder
jag vil ider myn deel aff rikit giffua
ther til i vilin mz nåde liffua
1 Brilioth, Svenska kyrkans historia II, s. 13.
2 Vi bortse då från Chron. an:s notis under 1274, som kan vara felförd
och i alla händelser icke är något att bygga på. (SRS I: 1, s. 54).
3 Ek vv. 630—45, a. ed., s. 35 f.
4 Ek vv. 646—76, a. ed., s. 36 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
