Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Undersökningar
- Gösta Langenfelt, Biskop Thomas’ frihetsstrofer och medeltida skotsk frihetsdiktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ioo
gösta langenfelt
Wyntoun (1350?—1420?), som skrev Skottlands historia på vers1,
citerar uttryckligen Barbour2:
Forßi said Mastyr Johan Barbere,
pat mekyl tretyt of pat mäter . . .
Det rör sig om 280 rader från Barbours Bruce just i fråga om
Edward I:s av England ingripande i Skottlands affärer. Att Wyntoun
dessutom hade kontakter med Norden visas av hans uttalande i
Cro-nycil, Book VIII, kap. I, v. 107 f., där det heter: ]pe Noroways has
a wryttyn buk off par lawis (norrmännen ha en skriven bok om
sina lagar). Vidare använder han om Sverige namnet Swetheryke,
vilken namnform är en klart lågtysk förvanskning av Svea rike,3
* *
*
Den historiska situationen i England och Skottland, avhandlad i
Barbours diktning, var följande och har en märkvärdig likhet med
förhållandena i Norden under Erik av Pommerns regering. Konung
Alexander III av Skottland dog 1286 utan manlig bröstarvinge.
Kronan gick därför nominellt till hans sondotter Margareta av Norge,
»norska fröken» (the Maid of Norwav), som emellertid dog 1290 utan
att ha satt sin fot på skotsk jord. Tolv till tretton tronpretendenter
anmälde sig då och den engelske kungen Edward I, som ansåg sig
ha fått en utmärkt förevändning för inblandning, ledde en
konferens i den nordengelska staden Berwick-on-Tweed, dit de skotska
tronkrävarna, biskopar och adel samlades. Edwards intresse var att
bli betraktad som feodal överherre över Skottland och sålunda få
en skotsk konung, som erkände denna hans rätt. Han fick till stånd
valet av John Balliol, vilken hade stora jordegendomar i England
och därför blev ett lydigt instrument, då denne valdes till kung
1292, — ehuru Robert Wishart, biskop i Glasgow, 1272—1317, som
talet, var vida berömd, även utanför Skottland. Se Eyre-Todd, Mediæval
Scottish Poetry. Glasgow 1892, s. 82.
1 Oryginale Cronycil of Scotland, utg. av Laing i Hist. of Scotland Series.
2 Vol. 5, s. 167, vers 177 f.
3 Wyntoun VI, v. 1793, 2374. Jämför Swedenryke i ett lybskt dokument
1510, hos Gottfrid Carlsson, Hemming Gadh, Uppsala 1915, s. 223; Vising,
Nordisk Tidskrift 1917, s. 290; förf., Neuphilologische Mitteilungen,
Helsingfors, 1932, ss. 99, 116; och s. 27 nedan. Rabelais, Gargantua, kap. 33, har
Swedenrich, också från lågtysk källa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:40 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1941/0102.html
