Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Om fromhetslivet i Linköpings stift under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FROMHETSLIVET I LINKÖPINGS STIFT
151
att Long återfallit i sina tidigare villfarelser.1 Han ville varken gå i
Guds hus eller begå nattvarden. Återigen gjorde domkapitlet
försök att föra honom till rätta. Den 28 januari 1736 stod Long på
nytt i förhör i domkapitlet. Han vidhöll nu sin kritiska inställning till
kyrkogång och nattvard och ogillade barndopet. Domkapitlet antydde,
att det funne sig nödsakat att handla efter kungliga förordningar.2
Därav blev uppenbarligen intet. Long avled redan i maj 1736.3
Andra än sin hustru och dotter torde Long knappast ha påverkat.4
Det kan naturligtvis ur flera synpunkter ha sitt intresse att
studera ett fall som f. d. fänriken Longs. Kyrkohistoriskt torde det
vara mest betydelsefullt på grund av den belysning, som däri ges
åt en ledande kyrkoman och kulturpersonlighet som Erie Benzelius.
Dennes personliga religiositet, moderation och vidsynthet har
av-olika forskare framhävts.5 Hans handläggning av andra
radikalpietistiska mål jäva icke heller detta omdöme.
Åren 1737—39 hade Benzelius bekymmer för en radikalpietist
Olle Norman, som från Skåne anlände till Linköpings slott för att
där hållas i förvar, och som kom att spela en viss roll för denna
rörelses spridning i Linköpingstrakten.6 Rodén har i sin
framställning nästan alldeles tappat bort honom.7 Vi kan se, hur Benzelius
i detta fall lika väl som beträffande Long ger sig tid till enskilda
samtal, upprepade gånger, och haft Norman, denne enkle f. d.
vedfogde, även hemma hos sig.8 Vid det första förhöret i domkapitlet
gjorde Benzelius de största ansträngningar för att genom mildhet
1 Brev dat. ä/12 1735 i original i E IV n:o 277.
2 Prot. A I n:o 46 s. 30 och Kopieboken B I n:o 35 s. 43—49.
3 Bergström, Vadstena krigsmanshus, s. 64.
4 Det enda som möjligen kunde tydas som påverkan från Long på
omgivningen är, att ännu en av gratialisterna vid Vadstena krigsmanshus, kaptenen
Jonas Vessman, i mars 1733 anmäldes för domkapitlet för religiösa särmeningar.
Det rörde sig dock om smädelse och förkastande av Gamla Testamentet, något
som i varje fall aldrig bragts på tal i fallet Long. Se brev från Frosterus (i
original) i E IV n:o 277.
5 H. Forsell, Minne af Erkebiskopen Dr Erie Benzelius, s. 336 f.,
Linderholm, Sven Rosén, s. 201., Pleijel, Karolinsk kyrkofromhet, pietism och
herrnhutism, s. 458.
6 En god skildring av detta ger Henning, De religiösa rörelserna i
Sverige och Finland efter 1730, s. 120—123.
7 Se Rodén, a. a., s. 29.
8 Prot. 20/s 1738 AI n:o 47, s. 97 ff. och 29/8 1739 AI n:o 47, s. 216.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
