Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Om fromhetslivet i Linköpings stift under sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM FROMHETSLIVET I LINKÖPINGS STIFT
147
avlägga rapport därom till domkapitlet.1 Denna, som ingavs
skriftligt den 6 december, ger värdefulla inblickar i tidens religiösa
brytningar.2
Den 28 november hade en sammankomst arrangerats hos
handelsman Almquist. Som närvarande nämnas assessor Geringius
samt herr Jesper Pernau och herr Müllenbroch, förmodligen borgare
och meningsfränder till Strokirch och Almquist.3 Samtalet hade
kretsat kring frågorna om kyrkan och ämbetet. Som Linderholm
uppvisat hade radikalpietisterna svårt att här komma till annat
än en till allt religiöst samfundsliv rent negativ inställning, ett
fasthållande av en de frommas ecclesiola utan ämbeten och bestämd
kult.4 Av Ekmans korta referat att döma har Strokirch denna dag
dock yttrat sig något mera positivt. Församlingen bestod givetvis,
enligt Strokirchs mening, av »the trognas och gudfruchtigas hop»,
men i denna församling kunde det dock vara tal om val och kallelse
av lärare. Sådant finge naturligtvis blott ske genom de trogna,
såsom skedde i gamla kyrkan, där därför icke heller »irregeniti»
blivit kallade till lärare. Dessa skulle handha Andens ämbete. Om
sådana principer för de då gällande författningarnas skull icke kunde
praktiseras, skulle man betrakta det rådande, förvirrade läget som
ett nödtillstånd, under vilket det vore bäst, att de som hade Guds
ande inbördes undervisade varandra. Det sistnämnda representerar
den vanliga radikalpietistiska uppfattningen: alla som ägde Anden
voro andliga präster. Synnerligen anmärkningsvärt är det, att
detta nu hos Strokirch framställes som en blott nödfallsutväg, medan
en genomförd församlingsbildning uppenbarligen tänkes som det
normala eller ideala, givetvis med personlig fromhet hos medlemmar
och lärare icke blott som en nödvändig förutsättning utan även
som en konstituerande princip. Det är icke känt, att Strokirch
eljest gjort sig till talesman för dylika tankegångar.5 De förefalla
1 Se prot., tryckt hos Westerlund-Setterdahl-Meurling, Linköpings
stifts herdaminne, IV, s. 381 f. (i fortsättningen förkortat Herdaminnet).
2 Rapporten i original i H 54: 2 n:o 44 i LiSB.
3 Ekman yttrade i domkapitlet, att han icke visste, om bland de
närvarande fanns någon opartisk utom vid det samtal, som hölls hos mag.
Wen-nerdahl. Herdaminnet IV, s. 382.
4 A. a., s. 406.
5 Linderholm, a. a., s. 174, 301 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
