Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Georg Landberg, Carl Gustaf Hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
c. g. hammarskjölds brev från kyrkomötet 1868 ig I
vertygelse. Hans uppförande emot Landgren och Beckman var eget
men ädelt. Huru han blef bekant med Landgren, vet jag ej säkert,
men tror, att han presenterade sig sjelf. Han bad sedan Landgren
presentera sig för Beckman. Dessa tre kommo genast i vänligt samtal.
Ytterligare beröring uppkom, då Beckman gaf honom sin sista bok
emot Rydberg. För den vänliga tonen i denna aflade sedan Rydberg
en serskilt tacksägelse. Längre fram under kyrkomötet lemnade
Rydberg till Beckman ett exemplar af Handels- och Sjöfartstidningen,
hvaruti förekom en recension (af Hedlund?) öfver, bland annat, just
denna bok. Recensenten erkände den ädla tonen i boken samt den
dialektiska talang m. m., som deruti utvecklades, men förklarade, att han
ej kunde hjelpa, att han tyckte, att bevisningen var misslyckad,
hvilket dock ej vore författarens fel, utan den saks, som han åtagit sig att
förfäkta. Härunder fanns skrifvet ungefär följande: »I det sistnämnda
instämmer ej till fullo V. R. Han har lärt mycket genom det personliga
sammanträffandet med Biskop B.» — Då Beckman anhöll att få visa
detta serskilt för sin hustru, »som mycket intresserade sig för V. R.»,
svarade han, att meningen vore, att Beckman skulle behålla tidningen,
på det han skulle hafva nämnde erkännande, i händelse han, R-g, ej
kom att offentligen uttala det. — Derjemte lofvade han, att, om han
kom att svara Beckman, hvilket han dock ej trodde, han skulle försöka
att skrifva vänligt och utan förvridningar af Beckmans ord. Om detta
skedde vid detta tillfälle eller ett annat, minnes jag ej. Ett likartadt
generellt löfte skall han äfven hafva gifvit Cornelius1, som sagt åt
honom för hans skrifsätt. På Erkebiskopens middag hade han gått till
Landgren och yttrat, att han sett, det denne gerna ville gå in en
öfverenskommelse med skriftställarne å andra sidan att lägga bort den
häftiga tonen. Han hemstälde nu om han ej kunde få dricka ett glas vin
med Doktorn till bekräftelse på en sådan öfverenskommelse. — Till
Stackelberg lär han hafva vändt sig med uttryck af aktning och
intresse. »Han var glad att hafva fått göra St.gs bekantskap. De stodo
väl i motsatta läger, men han visste, att St-g hade en verklig
öfvertygelse, som han kämpade för, och att han uppoffrat något för densamma.»
— Alla de enskilta yttranden, jag här anfört, känner jag genom Albert
Beckman2; de böra ej spridas, hvilket kunde vålla obehag. Likaså
anteckningen på tidningen. — Pappa har rätt, att festen för V. R.
härstädes var bedröflig, och att Rektor3 ej hade der att göra. Hans tal
var dock mindre anstötligt. Rydberg föreslog en skål för Uppsala
LTni-versitet. Då Rektor var tillstädes, var det naturligtvis han, som skulle
besvara den. Hans tal, elegant till formen såsom alltid, hade ungefär
följande innehåll: »Det är min pligt att föreslå en skål för herr V. R.
1 C. A. Cornelius, teol. prof., Upsala, sedermera biskop i Linköping,
f. 1828.
2 Biskop Beckmans äldste son, fil. d:r, död vid 22 års ålder 29 dec. 1868
3 V. E. Svedelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
