Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Yngve Brilioth, Svenska kyrkans historia, II (Lektor Gösta Kellerman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2o8
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
av en ny period i den svenska kyrkoprovinsens historia, en period av
snabb utveckling, under vilken det medeltida kyrkoväsendet slog ut i
full blomstring i vårt land». Vidare tillägges, att utnämningen »står i
samband med den politiska omvälvning, som satte Magnus Ladulås på
Sveriges tron, och har som sin allmän kyrkliga bakgrund konciliet i
Lyon, där påven Gregorius X försökte samla kristenheten för
gemensamma uppgifter». De anförda skälen kunna förefalla starka nog, men
frågan är i alla fall, om icke denna gränsdragning bortskymmer det
som är det mest avgörande och epokbildande, nämligen det svenska
stats- och samhällslivets fastare utformning från 1200-talets mitt,
varjämte ungefär samtidigt försiggått ett närmare infogande i den
kontinentala kulturen. Kyrkan har ej haft sin utveckling för sig, den är
beroende av den allmänna utvecklingen. Varmed dock icke är sagt, att
den kristna religionen ej har haft sin egen utveckling. Här är det dock
ej fråga om egentligt religiösa faktorer.
Ett sådant insättande av kristendomen i folkets liv skulle innefatta
t. ex. en närmare belysning av vad det under Magnus Ladulås införda
riddarväsendet med dess idealbildning betytt i det medeltida Sverige.
Liksom kristen idealbildning och kristen sed i böndernas och borgarnas
liv utgör detta en fråga av rang i den kristna religionens historia.
Makten att påverka den allmänna utvecklingen har framför allt
legat hos kungarna, när de varit kraftiga nog att använda sin
ledarställning. Detta gäller uppenbarligen i hög grad personligheter sådana
som Birger Jarl och Magnus Ladulås. Deras stöd har varit en viktig
grundförutsättning för den katolska kyrkoinstitutionens fastare
ställning. Att de givit ett sådant stöd åt kyrkan synes höra ihop med den
allmänna tendensen att stabilisera staten och att inlemma Sverige i
det kontinentala kultursammanhanget. Även behovet att få kyrkans
stöd för den nya ättens, respektive dess olika rivaliserande
ättemedlemmars legitimitetsanspråk bör ha inverkat. Allt som allt har säkerligen
den nya kungaättens trontillträde haft avsevärt större betydelse också
för kyrkans historia än den nye ärkebiskopens ämbetstillträde.
Detta enda exempel måste här vara nog. Den kyrkohistoriska
vetenskapen kan enligt anmälarens mening ej undgå att ta upp den
samhälleliga, kulturella och religiösa utvecklingen jämsides till behandling,
utifrån speciell kristen synvinkel. Kravet på en viss frihet och
självständighet för kyrkoinstitutionen gentemot staten må vara berättigat,
men det medför icke, att man skulle kunna betrakta kyrkan som en
värld för sig. Dess liv hör hela tiden på det närmaste ihop med folkets
liv.
Att för övrigt ingå på detaljer skulle föra för långt. Det må blott
annoteras, att den för ett bedömande av kyrkomännens
ställningstagande till unionen så viktiga krisen vid 1490-talets mitt ej tillräckligt
klarlagts. För biskoparna har Sten Stures styrelse alltmer kommit att
te sig som tyranni. Härvid blev hans övergrepp mot Svante Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
